Åså lite reklam

Jag tycker att det finns mycket att vara stolt över i vårt land. Likväl som det finns en hel del som är helt absurt.

För oss som emellanåt gillar Sverige, som samhällsmodell. Så finns en ny blogg. Den gör jag reklam för här.

Dagen efter slaget...

Nu är budgetdebatten i landstinget över. Utifrån min självklart objektiva synpunkt finns en självklar vinnare. Man övertygar knappast någon i en budgetdebatt, men däremot så blir alternativen övertydliga. För mig är det dessutom ett tillfälle att studera vilken alternativ politik som skulle bedrivas i landstinget om olyckan är framme nästa höst.

I landstingspolitiken är moderaterna ett extremistparti. De vill som enda parti privatisera hela sjukvården inklusive sjukhusen. Moderaterna angriper dessutom de ekonomiska förutsättningarna för det sammanhållna enhetskortet i kollektivtrafiken. Högern mäler dessutom ut sig när de föreslår skattesänkningar på 7 miljarder. I kombination med folkpartiets och kristdemokraternas krav på utökad verksamhet, så blir man något bekymrad.

Jag har ju haft förmånen att följa både stadshusets och landstingets budgetdebatter. På en avgörande punkt tycker jag att landstingets debatter är bättre. Det är mindre av personpåhopp och rena plumpheter i landstingets debatter. Även om politikerna i det gamla garnisionsjukhuset skäller på varandra och gör det rejält, så urartar inte debatten. Det är bra för respekten för demokratin och skapar också förutsättningar för dialog över blockgränsen, något som vi behöver mer av i politiken.

Budgetdebatt igen

Imorgon börjar landstingfullmäktiges budgetdebatt. Det ska bli kul. För de borgerliga är ju givetvis situationen nästan hopplös. Det bästa argumentet mot borgerliga partier i Sverige, är ju hur de borgerliga misskötte landstinget i Stockholm förra mandatperioden. Det är liksom ingen slump att moderaterna sen dess har bytt ut hela sin ledning.

I den mån jag får tid över, ska jag givetvis skriva om debatterna, men jag lovar inget. Ibland är nämligen den fysiska verkligheten, betydligt mer roande än bloggandet- tro det eller ej.

Julen närmar sig

Snart är det jul. En god vän tipsade om en absolut oundgänglig julklapp till oss alla pojkar.
Ett radiostyrt inomhusluftskepp med trådlös spionkamera för 90 dollar. Jag vill ha ett NU. Undrar hur lång räckvidd farkosten har?

SEGER!!!!

Danmarks socialdemokrati går segrande framåt. Talade alldeles nyss med Jan Salling, ordförande i Köpenhamns Arbetarekommun. I Köpenhamn är det storslam. S går från 26 till 35%. Det röda blocket får sammataget 54% i kommunalvalet. Siffrorna är visserligen preliminära men att Köpenhamns borgerlighet är slagen står utom allt tvivel. Liknande framgångar rapporteras från flera andra större danska städer. Mer info får du här och här.


Tillägg onsdag 16/11
Resultatet i Köpenhamn blev ännu bättre för socialdemokratin 37,7%. Hela valresultatet från Köpenhamn finner du här.

Imorgon smäller det

valaffischer

Imorgon smäller det. Då avgörs hur det går i kommunalvalet i Köpenhamn. Spänningen stiger Här kommer den sista opinionsmätningen direkt från Politiken.
Det ser onekligen hoppfullt ut.

valaffischer 

Budgetdebatten i stadshuset

Nu är det stora budgetspektaklet i stockholms stadshus igång. För oss som gillar politik är det en kul övning i retorik och dessutom väldigt klargörande vad gäller de politiska skillnaderna.

Två saker gör mig extra beklämd vad borgerligheten i Stockholm stad. Ifall de tar över så kommer utförsäljningen av hyreslägenheter att fortsätta, dvs bostadssegreagtionen kommer förstärkas. Det andra är att de vill försvaga den idag redan bristfälliga kommunala demokratin i staden genom att lägga ner stadsdelsnämnderna.

I övrigt råder privatiserings- och skattesänkningsfundamentalism inom borgerligheten, men det tror jag är inbyggt i borgerlighetens själ.

Kommunalval i Danmark

Nu på tisdag är det kommunalval i Danmark. Jag följer valet i Köpenhamn med viss spänning. Delvis därför att jag har vänner där. Delvis eftersom Köpenhamn tillhör den europeiska normaliteten, de flesta europeiska storstäder styrs nämligen utav den politiska vänstern.

Det är nästan enbart här uppe vid "nordpolen" som det finns starka borgerliga grupperingar i storstäderna. Det moderna, urbana Europa röstar företrädesvis radikalt. Paris, London och Berlin är bra exempel på det.

På ett sätt är förstås Köpenhamn politiskt onormalt. Staden har ända sedan den danska demokratins genombrott alltid varit styrt utav socialdemokratin. Inför det här kommunalvalet har borgerligheten närt vissa förhoppningar. Men mot socialdemokraternas toppkandidat Ritt Bjerregard kommer de förhoppningsvis slå fel.

Om du vill roa dig en stund och lära dig mer om dansk politik så rekommenderar jag ett besök på de danska socialdemokraternas hemsida. Där kan man bland annat spela rosspelet.

Antidemokraterna marscherar igen.

Ibland brukar folk ropa att demokratin, folkstyret är hotat. Man brukar i regel mena att hotet kommer ifrån galna minoritetsgrupper som nazister eller obskyra grupper längst ut till vänster. Jag tror att det allvarligaste hotet mot demokratin kommer ifrån betydligt mer etablerade kretsar. När de på allvar menar att demokratin ska undermineras så möts de inte utav allmänt förakt och fördömanden, istället möts de med respekt och tas på allvar. Vi lever i en märklig värld.

Tragedin i Paris

Natt efter natt berättas om bränder i Paris förorter. Nu föreslår den franska borgerliga regeringen utegångsförbud och fler poliser. Det som sker är skrämmande och en djup tragedi.

Själv minns jag när jag för några år sedan hade ett gäng kommunalpolitiker från Paris på besök här i Stockholm. De skulle delta på en konferens för socialdemokratiska politiker från Europas huvudstäder. Jag ville visa Parisarna Stockholm och tog tillfälle i akt att visa dem två utav Stockholms stora problem. Bostadssegregationen och trängseln.

Vi reste runt i den stockholmska rusningstrafiken och vi besökte några utav Stockholms utsatta bostadsområden i den södra delen av stan. Parisarna bara skrattade..."Du säger att ni har problem i Stockholm, kom till våra utsatta bostadsområden i Paris så får du se riktig slum och riktig social utsatthet", sa dom. Idag brinner Paris.

Det som är den totala tragedin i Paris är att bränderna främst drabbar de som drabbats värst av segregationen; de fattiga, de som bor i Paris segregerade bostadsområden. Den franska medel- och överklassen oroas säkert över vad de ser och hör i media. När det väl lugnat ner sig igen så kommer de troligen glömma bort vardagens levnadsvillkor för en stor del av landets befolkning igen.

Även om Parisarna skrattade åt den utsatthet som jag försökte visa i Stockholm så kan man visst konstatera att Stockholm har likartade problem. Stora och ökande klass- och etniska klyftor medför inte bara orättvisor, för de som drabbas direkt. I slutändan drabbas vi alla. Det behövs mer utav social omfördelning och långsiktigt integrationsarbete. Inte fler tillfälliga projekt.

Parisarnas synpunkter på trängseln och trafiksituationen lämnar jag därhän.

Idag (10/11) skriver Olle Svenning i Aftonbladet om den sociala bakgrunden till Paris kravallerna. Tänkvärt.

Dagens industri 3/11


Nu har jag kommit hem från kongressen. Redan igår (fredags) var jag ute och pratade på det första mötet om den. Även om det fortfarande känns som allt för tidigt att summera den.

Det fattades mängder utav beslut och det fördes många bra debatter. En sak är i alla fall klar-nämligen att socialdemokratin är på väg vänsterut, som Dagens industri påpekar. Inte så att socialismen i meningen total samhällsomdaning står för dörren. Nej snarare är det så att krisårens ekonomiska saneringsarbete är över även om det känns ovant att tänka tanken. Det viktigaste budskapet från kongressen är att det går att föra klassisk socialdemokratisk rättvise- och fördelningspolitik. Samt att den politiska ekonomins (nationalekonomins) testuggare inte ensidigt kan dominera den politiska arenan framöver.

Mest glad är jag (vilket jag skrivit tidigare) över att kongressen så tydligt slog fast att kampen för arbete åt alla faktiskt är viktigare än att till varje pris slåss för låg inflation.

Kongress eller konvent

Innan jag for till kongressen sa ja skämtsamt till några kompisar att det nog skulle bli konvent. Ni vet en sån där övning där amerikaner har ballonger, visselpipor, lustiga hattar och skyltar. Så blev det inte. Det här är en i högsta grad politisk aktivitet. Dessutom en spännade sådan. Det är i högsta grad ovisst om det är partistyrelsen eller någon oppositionell gruppering som går segrande vid oerhört många tillfällen. Kul.

Sen kan man bara notera skillnaden mellan moderatstämman där de diskuterade 30 motioner och den socialdemokratiska partikongressen där 1100 motioner diskuteras. Förekommer det poltiska och ideologiska debatter i högerpartiet eller har det totalt somnat in? Hos socialdemokratin debatteras och diskuteras det villt. Här smids framtidsideér. I Reinfeldtpartiet tycks konsult och oppinionsinstuten tagit över

Att vara på kongress

En utav de märliga sakerna på kongress är att dag och natt flyter samman. I natt kom jag i säng vid 4 tiden. För att sen få uppleva njutningen av att vara på mitt första möte 08.00.... Nu rullar debatterna om välfärdspolitikens utformning. Undrar hur jag och de andra kongressombuden kommer att känna oss inatt.

För övrigt noterar jag med glädje att kongressen så gott som enhälligt avvisade kraven på pigavdrag för högavlönade igår kväll. Försöken att lura på arbetarrörelsen, en i grunden borgerlig ide´ är därmed rejält bortmotad.