Jag är övertygad socialdemokrat. Det blev jag redan i tonåren när jag insåg att jag hör hemma på vänster planhalva i politiken. För mig har aldrig kommunismen varit ett alternativ.
Inte därför att radikalism skulle skrämma mig, snarare tvärtom. För mig är insikten i att all bestående samhällsförändring kräver demokrati och att en fungerande dialog mellan förtroendevalda och väljare det avgörande.
Radikal samhällsförändring kräver också ett mått av respekt för de som inte delar önskemålet om förändring ifråga. Därför är det för mig självklart att stödja den vänsterrörelse som definitivt inte innehåller antidemokrater.
För mig är politik viktigt. För mig är valrörelser en fantastisk fest och högtidsstund då partier och väljare möts i diskussioner om vilka framtider som är möjliga.
Årets valrörelse gör mig emellertid så här långt snarast förtvivlad. Det är knappast politik och framtidsdiskussioner som dominerat diskussionerna så här långt. Istället är det smutskastning och skandalsjournalistik som dominerar.
Politiker är inte helgon och jag tycker inte att de ska vara det heller. Men just nu pågår framförallt i media vad jag skulle vilja kalla för häxjakt på politiker. Det intressanta är inte vad som ska göras för att minska klassklyftor, utanförskap och arbetslöshet för att ta några intressanta frågor. Istället handlar medias intresse och debatten om vilka/vilken politiker som gjort bort sig. Trist.
Jag är inte intresserad av om alla politiker gjort exakt rätt med sina deklarationer. Om alla politiker följt alla bestämmelser i alla regelverk. Det är klart att de som gjort fel ska få ta sina straff och så vidare.... men varför är det intressantare för nyhetsredaktionerna att jaga de som felar än att låta väljarna få ta del av de faktiska vägval som de faktiskt kan göra i höst.
I mitt tycke är det synd om väljarna. Jag förstår varför så många har svårt att bestämma sig om de ska rösta och i så fall vilket/vilka partier de ska stödja. Med den här inledningen på den här valrörelsen är dessutom risken stor för att vi kommer att få en lång smutsig valrörelse. Nyhetsredaktioner och partikanslier kommer göra allt för att hitta skit att kasta åt alla håll.
Med tanke på dagens bloggtema är det väl bäst att understryka att jag själv definitivt inte är ett helgon. Jag har gjort saker i mitt liv som är felaktiga, rent ut sagt dumma. Jag kan garantera att jag säkerligen (om jag får leva) kommer att begå ytterliggare felaktigheter, ja rena dumheter i mitt liv.
Jag tror dock inte att jag är en sämre människa eller politiker för det. Snarare tvärtom.