Finanskrisen och stockholm
varslen duggar tätt för närvarande och jag känner stort medlidande med västsverige och de tusentals som nu förlorar sina jobb i fordonsindustrin. Samtidigt oroas jag för min egen hembygd. Stockholm är oerhört beroende av sina banker och försäkringsbolag.
Den finansiella kris som orsakats av amerikanska regeringars ovarsamhet med sina statsfinanser och USA:s obefintliga fördelningspolitik. (Istället för vettig omfördelning av landets resurser har man låtit bygga upp ett system där fattiga pådyvlats oansvariga lån)kommer i troligen leda till en mångårig nedgång i hela världsekonomin. Att tro att sysselsättningen i Stockholms bank och försäkringssektor kommer gå opåverkad är nog hoppas på för mycket.
Det verkar de anställda i berörda branscher också känna på sig.
Tillägg den 23 oktober.
Nu besannas mina farhågor, tyvärr.
posted by Dag @ söndag, oktober 12, 2008
17 Comments:
Men nu får du väl ta och kamma dig.
"Pådyvlats" lån? Det som skett är att företrädelsevis vänsterorienterade politiker med lagstiftning tvingat statliga (brrr) låneinstitut att låna ut till folk som inte är kreditvärdiga på den verkliga marknaden.
För övrigt står ditt eget parti för just samma politik. Så sent som i maj i år - när de flesta normalbegåvade kunde se vartåt det barkade i USA - föreslog ni, genom riksdagsledamot Carina Moberg, att de statliga kreditgarantierna skulle ökas för att fler skulle kunna ta bostadslån.
"Den enskilda individen skulle inte ta risken själv", tyckte snillet Moberg. Det är just den politiken - privatiserade vinster och socialiserade risker - som skapat den amerikanska krisen.
Er ekonomiska kompetens sträcker sig uppenbarligen inte längre än att ni vill göra om de misstag vars konsekvenser redan blivit så brutala. Att Sahlin inte begriper ekonomi blir mer och mer tydligt.
Jag tror att de flesta som minns nittiotalskrisen, (Som än så länge är det djupaster lågkonjunkturen som Sverige gått igenom sen 90 talet), är mindre imponerade av liberalers förmåga att hantera ekonomi.
Eller för att ta ett annat mig mer närliggande exempel. hanteringen av stockholmslandstingets ekonomi perioden 1998-2002. Också ett lysande fall av liberal ekonomihantering.
Snälla Dag, försök åtminstone hålla dig till verifierbara fakta.
Ska vi diskutera historia så kan jag ju nämna socialdemokraternas åttiotalspolitik: höga skatter på ränteinkomster och höga avdrag för ränteutgifter; med andra ord en direkt uppmaning till folk att skuldsätta sig över öronen. Så började bankkrisen. Ingen utanför Sveavägen 68 påstår längre att de borgerliga orsakade den. Därmed inte sagt att all borgerlig politik var smart. Kronförsvaret var som bekant ingen hit, även om fast växelkurs varit tidens melodi ända fram till dess.
Däremot ger jag gärna en eloge til de realistiska mittensossar som bidrog till att stabilisera finanserna. Men dit hör ju inte du. Du är ju tvärtom en av dem som anser att riksdagen ska kunna manipulera ekonomin via penningpolitiken, alltså exakt det som orsakade våra stora problem under sjuttio- och åttiotalen.
Men för att återgå till mer dagsaktuella ting: vad tycker du själv om ditt partis förslag om kraftigt höjda kreditgarantier? Var det smart att så sent som i våras vilja öka den privata upplåningen på konstgjord väg?
Bara för att friska upp ditt minne: den 26 juni 2006 skrev du fäljande här i bloggen:
"Nu signalerar riksbankens vice vd att banken inte bara ska jaga icke existerande inflation, den ska dessutom ta ansvar för hur hushållens skuldsättning ser ut och för hur priserna på fastighetsmarknaden utvecklar sig. Som demokrat kan jag inte låta bli att oroa mig över hur denna icke demokratiska institution nu tydligen vill ta kontroll över hela det ekonomiska livet. Det är dags att ställa riksbanken under folklig kontroll."
Den som uttryckt sig så bör vara väldigt, väldigt sparsam med spydiga kommentarer om bolånekrisen....
Oj, oj oj. Tydligen har jag idrört lite ömma tår.
Föövrigt tycker jag fortfarande att riksbanken borde stå under demokratisk kontroll. Riksbankens hanterande av sitt räntevapen under förspelet till finanskrisen snarare förstärker min uppfattning.
Okej, du anser alltså att ränte- och inflationspolitiken på sjuttiotalet var mer lyckad? Kan du leda den tesen i bevis så finns det nog ett Nobelpris någonstans med ditt namn på.
För övrigt noterar jag att du hittills inte anfört ett enda sakargument. Men det är klart, det är lättare att skylla på "marknaden" och andra fenomen som man inte riktigt förstår.
Men svara gärna på frågan om vad du anser om de höjda kreditgarantierna som dina partikamrater vill införa och förklara gärna även skillnaden mellan denna politik och kreditpolitiken i USA. Om du kan.
Har du verkligen inga argument?
Vi kan också konstatera att SLL utan den olagliga skatteutjämningen gick plus under 1998-2002.
Som jag ser det har bankerna agerat rationellt utifrån de spelregler som finns. Om man räknar med att andra skall ta smällen är det givetvis så att man inte drar sig för att bli mer riskbenägen. Att spelreglerna av denna anledning bör ändras är självklart.
Till sist, har du hört talas om Community Reinvestment Act?
Jonas V är ju definitivt en ny person på stolligheternas marknad. Han hävdar att skatteutjämningen var olaglig!
Hur då? Bli den första frågan.
Om det vore så skulle man väl förvänta sig att den kraftfulla Reinfeldt regimen skulle stoppa de styrande moderaterna i landstinget att fortsätta med olagligheterna....
Nej du. Vad det var frågan om var att borgarna i vår region valde att strunta i gällande svensk lagstiftning. Vilket fick till följd att landstingets under perioden 1998-2002 gick med 10 miljarder i underskott i driftsbudgeten.
Om man är emot skatteutjämning så rekommenderar jag att man istället försöker ändra lagen.
Sen får man väl ta båda herrarnas argumentation som att de tycker att jag har rätt i min kritik när jag hävdar att USAs obefintliga fördelningspolitik och underbudgetering av sina offentliga finanser är de grundläggande orsakerna till finanskrisen.
Att försöka pressa ner svenska ränte och lånekostnader tycker jag däremot kan vara en ganska rimlig politik så länge som man har ordning och reda i just de offentliga finanserna. Vilket faktiskt är den avgörande skillnaden.
"Sen får man väl ta båda herrarnas argumentation som att de tycker att jag har rätt i min kritik när jag hävdar att USAs obefintliga fördelningspolitik och underbudgetering av sina offentliga finanser är de grundläggande orsakerna till finanskrisen."
I och med att du inte lyckas prestera någon sakargumentation överhuvudtaget så begränsas väl ditt manöverutrymme till att försöka misstolka alla andras argumentation. Jag tror nog samtliga som besökt den här tråden kan vara eniga om att du är "roadkill" så här långt.
Om du vill skylla kreditkriser på bristande fördelningspolitik så kan du ju betänka att vi fick bankkris i Sverige efter ett i det närmaste oavbrutet socialdemokratiskt styre över decennier med socialdemokratiskt byggda trygghets- och fördelningssystem. Du kanske vill hävda att det inte fördelades tillräckligt (konstigt i och för sig efter 60 år sossestyre), men jag tror du nog skall söka de riktiga orsakerna någon annanstans.
Välkommen Claes till vår lilla diskussion.
Nu har jag ju inte skyllt Sveriges tidiga 90 tals kris på obefintlig fördelningspolitik....
Den hade andra orsaker. Några handlade om obetänksamma avregleringar, tyvärr genomförda av socialdemokrater. Andra handlade om "Sveriges mest kompetenta regering genom tiderna" ledd av Carl Bildt.
"Den hade andra orsaker. Några handlade om obetänksamma avregleringar, tyvärr genomförda av socialdemokrater."
Åfan..? Vilka avregleringar är det du närmast tänker på då?
Jag noterar att jag fortfarande inte fått något svar på miona frågor om vad du anser om ditt partis förslag att via regleringar öka den privata upplåningen.
Landstingsekonomin hade jag hellre sett som en separat diskussion måste jag säga. Att jämföra lokalpolitisk budgethantering med statsbudgetar och dess nationalekonomiska effekter är direkt korkat.
Jag inser att socialdemokratin ställer lätt låga kunskapskrav även på sina ledande företrädare. Det har ofta och gärna demonstrerats av personer som Sahlin, Jämtin och andra. Typexemplet var nog Pän Nuder som faktiskt lyckades få det att låta som att det är en nackdel att vi nu har en finansminister som vet något om ekonomi.
Detta är en rätt tydlig konsekvens av jante och generellt kunskapsförakt.
(Ja, detta var ett sidospår, men eftersom vännen Dag vägrar svara på de faktiska argumenten så kan man ju lika gärna låta tankarna flöda fritt)
Allt fler höjer lovord över hur regeringen Bildt med Bo Lundgren skötte 90-talets bankkris. Bl a årets Nobelpristagare i ekonomi, Paul Krugman, lyfter fram hur den svenska moderatledda regeringen hanterade bankkrisen som ett föredöme.
Ja så mycket stolligheter...
*Bildtregeringens 500 %s ränta kallas för framgångspolitik.
* Skatteutjämningssystem kallas för olagligt. Oklart på vilken grund.
* en socialdemokrats motion om bostadslån jämställs skamlöst med subprimelån i en orättfärdig underskottsekonomi a´la USA
bara för att ta några hejdlösa utfall...
Uppenbarligen leder en socialists bekymmer över kapitalismens senaste fiasko till nyliberal hysteri.
Som stockholmskis kvarstår min djupa oro för vad det kommer leda till vad gäller jobb och välfärd, just i Stockholm.
Man kan inte säga annat än att det är roande
Dag,
Det mest stolliga är ju att den enda yrkespolitikern som deltar inte klarar av att hänga med i en ganska basal debatt.
Ingen har kallat 500 procents ränta för framgångspolitik. Däremot har det påtalats att det tidiga nittiotalets kris inte orsakades av att socialdemoratin tvingades ta en tre års paus från regerandet. Den grundlades i själva verket under såväl sjuttio- som åttiotalet, och inget block står utan skuld, även om det huvudsakliga regerandet skötts av (s).
Problemet är ju att så många inom vänstern inte intresserar sig för ekonomi. På era skatte- och rörelsefinansierade kursgårdar har ni lärt er att marknaden är dum och att Partiet frälste arbetarna.
I verkligheten har socialdemokratiska regeringar gjort ungefär samma saker på senare år som Reagan och Thatcher gjorde i sina länder:
Finansmarknaderna är avreglerade, budgettag har införts, inflationsbekämpning toppar agendan, Sverige är medlemmar i EU, vi följer konvergenskraven, Riksbanken är självständig, löntagarfonderna är döda och begravda.
Denna politik har uppenbarligen fungerat, sett till de senaste tio årens utveckling. Det som återstår av socialdemokratins egentliga politik är höga inkomstskatter (även om ni sänkte de rikas marginalskatter med mer än vad Bildt eller Bohman någonsin vågade) samt reglerade bostads- och arbetsmarknader.
Därför har vi mycket riktigt en låg förmögenhetsbildning, långa bostadsköer och en trögflytande arbetsmarknad.
Men i grunden har marknadliberalismen knockat såväl Keynesianer och Marxister. Faktiskt så till den grad att liberaliseringarna i Sverige genomförts av vänsterblocket. Så långt gick det inte i USA.
Allt detta tycks ha skett långt under sossarnas radar. Ni lever fast i ert gamla fack mot arbetsgivar-trams. Antingen är ni okunniga eller också hycklar ni medvetet. Ingetdera är speciellt smickrande.
Det var en lång drapa (präglad av en rejäl dos religiös marknadsliberalism). Mest anmärkningsvärt i drapan, var nog det hastiga, nästan ohörbara omnämnandet av politiken med 500 %s ränta. Jag förstår varför....
Men låt mig svara med lite politisk "religiositet" tillbaks.
För mig som socialdemokrat är det viktigaste politiska målet att minska klassklyftor. Då är diverse ekonomiska instrument intressanta som redskap för att uppnå det målet. Men bara som redskap, inte som trosdogmer.
Det svenska systemet med en stor skattefinansierad välfärd har hitintills fungerat relativt väl för att nå målet: jämlikare samhälle. Det svenska systemet förutsätter mycket höga skatter och det förutsätter kraftfull reglering av kapitalismen.
Dagens regleringar är otillräckliga. Jag tycker att de avregleringar som partikamrater till mig genomförde, (under borgerligt jubel och instämmande), var felaktiga och de åsamkat svensk ekonomi stor skada.
Problemen förstärktes sen utav en av de mest inkompetenta regimer Sverige haft i modern tid- Den borgerliga Bildtregimen. Som ägnade sig åt dogmatiska skattesänkningar utan reeell finansiell täckning. Och som drev tesen att man som Wellintgon i slaget vid Trafalgar vettlöst skulle binda fast sig vid masten, när det blåste om kronans värde. Effekten blev just 500%s ränta.
Ojämlika underskottsekonomier a´la USA medför inte bara stora faror för kapitalismen som system. (ett system som jag är djupt kritisk mot) Utan medför också allvarliga risker för sysselsättningen i världen och i synnerhet för finanssektorn Stockholm.
Vilket jag bloggade om och som fortfarande Ingerö med flera har svårigheter att hantera. Det kan jag ju bara notera, och dra mina egna slutsatser om.
så avslutas den här märkliga debatten med att jag får rätt...
"Stockholm 6 november 2008
Stockholmsbarometern:
Finanskrisen drabbar Stockholm hårdast
Finanskrisen får stor effekt på Stockholmsregionen vars konjunktur nu försämras kraftigt. Konjunkturindikatorn minskar från 20 till 0, vilket indikerar att högkonjunkturen är över. Sysselsättningen försämras under årets tredje kvartal. Under årets sista kvartal förväntas antalet jobb i Stockholm minska. Det visar den Stockholmsbarometer som presenteras av Stockholms Handelskammare i dag.
- Den tjänsteintensiva stockholmsekonomin har tagit extra stryk av finanskrisen. Finanssektorn i sig är dessutom en viktig bransch som nästan uteslutande finns i Stockholm. När nu finanskrisen övergår till en ”vanlig” lågkonjunktur är det dags att agera. Många företag passar nu på att investera för framtiden. Staten borde kunna göra samma sak. När priserna för byggande minskar är det ett utmärkt tillfälle att satsa på de investeringar i infrastruktur som behövs för nästa högkonjunktur. Ett rejält väg- och spårpaket skulle inte bara vara billigare — det skulle också stimulera ekonomin.
Det säger Peter Egardt, VD för Stockholms Handelskammare, med anledning av Stockholmsbarometern.
— För de flesta branscher pekar kurvorna brant neråt. Flera av Stockholms normalt starka branscher tappar rejält. Ett exempel är uppdragsverksamheten som faller som en sten. De få ljuspunkterna finns inom dagligvaruhandeln och databranschen — som klarar sig relativt bra. För sysselsättningen ser vi ett klart trendbrott neråt, säger Johan Treschow ansvarig för ekonomisk analys på Stockholms Handelskammare.
Rapportens huvudpunkter:
Stockholmskonjunkturen försämras kraftigt och drabbas nu också av nationella och internationella nedgångar. Konjunkturindikatorn för Stockholms län sjunker från 20 till 0 under årets tredje kvartal, vilket är lägre än genomsnittet för 2000-talet på 13. Konjunkturindikatorn för hela landet sjunker från 4 till -7.
Arbetsmarknaden i Stockholms näringsliv försämras avsevärt under tredje kvartalet. Nyanställningar sker i långsammare takt än tidigare och inför årets fjärde kvartal prognostiseras antalet anställda att minska. Det är särskilt företag i bygg- och tillverkningsindustrin som planerar att friställa personal framöver.
Uppdragsverksamheten, Stockholms viktigaste bransch, försämras kraftigt under kvartalet till följd av den plötsliga finansiella krisen. Utvecklingen av företagens verksamhet anges negativ för första gången sedan år 2003. Efterfrågan på företagens tjänster och volymen på inneliggande uppdrag minskar.
Läs mer på Handelskammarens hemsida eller ladda ner rapporten som pdf.
Med vänlig hälsning,
Andreas Krohn
Informationschef Stockholms Handelskammare"
Skicka en kommentar
<< Home