Gammalsvenskbyn i Ukraina
Gammalsvenskby, söndagen den 21 juli 1929
Historien om Gammal Svenskby av Jörgen Hedman och Lars Åhlander
Sommaren är lästid.... Jag har precis avslutat en fascinerade bok om Gammelsvenskbyn i södra Ukraina. Den svenska bosättningen där grundades den 1 maj 1782. Efter det att greve Stenbock i samarbete med tsarinnan Katarina den stora deporterat 2000 Estlandsvenskar från Dagö till Ukraina. Skälet var att de vägrade att bli livegna.
Under 200 år har svenskarna i södra Ukraina upplevt tsarryssland, den ryska revolutionen, kommunismens och fascismens förtryck. Samtidigt har de levt under mycket långa tider helt isolerade från andra svenskspråkiga människor och ändock lyckats med att bevara mycket av sitt kulturarv.
Hedman/Fåhlanders bok är ett stycke fascinerade svensk kulturhistoria som varmt reckomenderas. I sin förlängning väcker den förutom historisk fascination angelägna frågor; som vad det innebär att vara svensk. Är man det via ett medborgarskap i staten Sverige eller är att vara svensk någonting annat?
posted by Dag @ lördag, juli 09, 2005
2 Comments:
Frågan är väl om någon var svensk 1782? Nationell identitet är ju till väldigt stor del en produkt av 1800- och 1900-talen.
Invånarna i Gammelsvenskbyn var nog snarare Dagöbor som talade en svensk dialekt, möjligen var lutheraner i enlighet med Svenska statskyrkan och kanske ansåg sig ha någon slags underordnat förhållande till den svenska kungamakten (även efter de blev ryska undersåtar). Att det sedan på senare år funnits fördelar med att förstärka vissa kulturella särdrag har nog en koppling till Sovjetunionens kollaps.
Tror jag.
En intressant kommentar. I boken om dem så omtalas striden om deras "rätt" att återflytta till Sverige. I början av 90 talet gavs gammelsvenskbyborna exklusiva rättigheter att få flytta till Sverige. Den rätten utnyttjades av ett trettiotal. Därefter bestämde Lindh att samma regeler skall gälla för gammelsvenskbybor som för andra ukrainska medborgare. Dvs stor restriktivitet.
Dettta upprör författarna till boken som drar paralleller till Tyskland eller Israel. I de länderna räknas "blodet" som grund för medborgarskap. Dvs en "tysk" vars släkt i generationer bott längst bort i Sibirien har automatisk rätt till tyskt medborgarskap. Osett om personen har någon personlig anknytning till Tyskland, eller om han/hon ens kan Tyska.
Sverige har som bekant i regel hävdat andra regler när det gäller rätten till svenskt medborgarskap. I vårt fall har alltid individens anknytning till Sverige räknats. Hur som helst en intressant diskussion, kring vad medborgarskap egentligen grundas på, kan man ha kring detta.
Skicka en kommentar
<< Home