Förnuftets seger över taktikens.

Jag har skrivit om Citybanan förut. Det finns en överenskomelse mellan regionen och staten om att bygga den. Det som pågår nu är analyser utav projektet och diskussioner om hur stor prislappen är, ska vara för den regionala medfinansieringen.

I Stockholm är det landstinget som är ansvarigt för kollektivtrafik och dess investeringar. Trotts detta så har Stockholm stad i regionens intresse sagt sig vara villiga att betala 25% av kostaderna för de nya pendeltågsstationerna. Döm då om min förvåning när den borgerliga minoriteten valde att återremittera uppgörelsen med Stockholm i våras. Med åtföljande risk att Stockholm skulle dra sig ur uppgörelsen och lämna landstinget ensamt att betala.

Jag har svårt att förstå det som något annat än som ett försök att djävlas. Att försöka försena den ekonomiska uppgörelsen om Citybanan. Det är klart att borgerligheten som alltid älskar att skylla stockholmsregionens alla problem på socilademokratin någonstans mår väldigt illa när man analyserar vad som faktiskt skett vad rör betydande infrastrukturinvesteringar de senaste åren.

1. S tog strid för och riskerade regeringmakten i stadshuset för att få tillstånd Södra Länken.
2. S tog iniativ till att bygga den nya Årstabron (som är underbar för övrigt)
3. S tog iniativ till ombyggnaden av Tranebergsbron
3. Borgarna misslyckades med att få igång Norra Länken projektet. Stella Fares Stockholmsparti blockerade dem. När vi tog över 2002 sattes projektet igång.
4. Nu i dagarna sätts spaden i jorden för den välkbehövliga ombyganden av väg 73. Återigen ett s iniativ.
5 S försöker få tillstånd en vettig lösning rörande citybanan. Borgarna begär återremiss....

Igår på landstingsmötet så blev uppenbarligen argumentationen orimlig för dem själva. Det som i maj var fullständigt oacceptabelt, valde de (efter sedvanligt skäll på regeringen) att rösta för. Det är jag glad för. Regionen behöver enighet, inte politiskt taktiserande.