Dag

Landstingspolitiker (s) från Stockholm.

söndag, september 11, 2005

Politikens själsdödare....

Nu har jag varit på det socialdemokratiska förtroenderådets möte. Innehållet var i grunden bra. Göran Persson höll ett ideologiskt lysande anförande, där han drog upp de stora linjerna inför nästa års val. Nuder kunde som förste finansminister på decennier presentera ett budgetupplägg utan besparingar...

Den tänkta höjpunkten på programet var behandlingen utav förslaget till nytt socialdemokratiskt internationellt program. Det är 15 år sen sist och mycket förtjänar uppmärksamhet.... Den fortlöpande globaliseringen, kampen mot världsfattigdomen, EU m.m.....

Det var då de dök upp, kommateckenspolitikerna (KP). Jag avskyr dem. De finns alltid närvarande när man skall diskutera politiska program och ideologi. KP är de där som alltid hävdar att ett programs hela innehåll, är beroende utav om stycke 8 kommer före stycke 2.... Eller som enbart vill diskutera betydelsen av de viktiga orden bör, skall eller vill. Eller hur just kommateringen skall se ut i en text.

KP dödar politiken, de dödar diskussionen om olika politiska och idelogiska vägval.

Diskussionen om det internationella programmet förvandlades till en KP diskussion. En efter en ställde sig KPupp och förvandlade diskussionen till en tragisk komedi. Lågvattenmärket tror jag nåddes, när en ledamot från ett partidistrikt i Mälardalen började diskutera vilken grafisk profil programmet skulle tryckas i....

I detta pettimetrarnas och kommatecknens tyranni framstod Vanja Lunby Wedin, som ett alltför sällsynt undantag i ett kompakt mörker. Hon talade om skandalerna med slavarbetare i världen och i Sverige. Hon talade om att världens demokratiska samarbetsformer måste utvecklas. Att kampen för fackliga rättigheter globalt också är kamp för löntagararnas rättigheter i Sverige. Att demokratin (folkviljan) måste gå före marknaden (de multinationella företagen) när det handlar om att bestämma världens framtid.

2 Comments:

At 11:39 fm, Anonymous Magnus said...

Några kommentarer:

För det första är KP en etablerad förkortning för tidningen Kamratposten. Visserligen har den tidningen numera gått över till Bonniers, men inte ska du riskera missuppfattningen att du hatar den?

För det andra ser det väldigt slarvigt ut att avsluta meningar med fyra punkter (....). I möjligaste mån bör man undvika den typen av avslutningar. Om man ändå känner sig tvingad att använda den typen av avslutning bör det vara med tre punkter (...).

I sista stycket börjar du en mening med att. Du kanske ska fundera på att ändra det.

Annars håller jag med, det är fruktansvärt ansträngande med människor som ser formen före innehållet.

 
At 1:07 em, Blogger Dag said...

Jag bryter ihop.....;=)

 

Skicka en kommentar

<< Home

Bloggtoppen.se