Politikens själsdödare....

Nu har jag varit på det socialdemokratiska förtroenderådets möte. Innehållet var i grunden bra. Göran Persson höll ett ideologiskt lysande anförande, där han drog upp de stora linjerna inför nästa års val. Nuder kunde som förste finansminister på decennier presentera ett budgetupplägg utan besparingar...

Den tänkta höjpunkten på programet var behandlingen utav förslaget till nytt socialdemokratiskt internationellt program. Det är 15 år sen sist och mycket förtjänar uppmärksamhet.... Den fortlöpande globaliseringen, kampen mot världsfattigdomen, EU m.m.....

Det var då de dök upp, kommateckenspolitikerna (KP). Jag avskyr dem. De finns alltid närvarande när man skall diskutera politiska program och ideologi. KP är de där som alltid hävdar att ett programs hela innehåll, är beroende utav om stycke 8 kommer före stycke 2.... Eller som enbart vill diskutera betydelsen av de viktiga orden bör, skall eller vill. Eller hur just kommateringen skall se ut i en text.

KP dödar politiken, de dödar diskussionen om olika politiska och idelogiska vägval.

Diskussionen om det internationella programmet förvandlades till en KP diskussion. En efter en ställde sig KPupp och förvandlade diskussionen till en tragisk komedi. Lågvattenmärket tror jag nåddes, när en ledamot från ett partidistrikt i Mälardalen började diskutera vilken grafisk profil programmet skulle tryckas i....

I detta pettimetrarnas och kommatecknens tyranni framstod Vanja Lunby Wedin, som ett alltför sällsynt undantag i ett kompakt mörker. Hon talade om skandalerna med slavarbetare i världen och i Sverige. Hon talade om att världens demokratiska samarbetsformer måste utvecklas. Att kampen för fackliga rättigheter globalt också är kamp för löntagararnas rättigheter i Sverige. Att demokratin (folkviljan) måste gå före marknaden (de multinationella företagen) när det handlar om att bestämma världens framtid.