Dag

Landstingspolitiker (s) från Stockholm.

torsdag, september 29, 2005

Vänsterpartiet och den liberala makthegemonin

Vänsterpartiet håller tydligen på att utarbeta ett nytt ekonomiskt program. Det förfasar merparten av det borgerligt dominerade media i landet.

Min erfarenhet av vänsterpartister är något delad, när det handlar om ekonomi.
Jag har både mött de vänsterpartister, som uppnenbarligen har en tryckpress i källaren, där det bara är att göra nya pengar när man har ont om dem. Men jag har också mött vänsterpartister både i Stockholm stad och i landstinget som är beundransvärt ansvarskännande.

Inte minst vänsterpartisterna i landstinget är värda mycket beröm. Efter moderaternas totala ekonomiska fiasko under förra mandatperioden. Då de lånade till driften av sjukvård och kollektivtrafik så har Vp i landstinget hjälpt till med att få ordning på landstingsekonomin. De har varit med om många tuffa nedskärningsbeslut för att rädda en fortsatt offentligt driven sjukvård åt stockholmarna.

Samtidigt händer det emellanåt (dock inte i landstinget), att man möter andra vänsterpartister som kräver minskad arbetstid, högre lön åt de lågavlönade, massiva nya välfärdsreformer och ett totalt borttagande av arbetslösheten samtidigt, omedelbart, idag. Helst igår. Oavsett vilka ekonomiska resurser som står tillbuds.

När vänsterpartiet kräver 200 000 nya jobb under nästa mandatperiod i den offentliga sektorn. (vilket säkert är önskvärt rent verksamhetsmässigt), så ställer man sig frågan hur detär tänkt med finansieringen utav detta. Så vitt jag vet kommer det kräva ungefär 70 nya skattemiljarder....

Att borgerligheten och de borgerliga medierna nu löper gatlopp efter vänsterpartisterna är inte att förvåna sig över. I den mån deras nya ekonomiska politik är uppenbart orimlig, så förtjänar de dessutom hård kritik. Enkel populism och överbudspolitik skadar inte bara sveriges politiska vänsterrörelser utan i sin förlängning själva medborgarnas tro på demokratin.

Det jag tycker verka vara piggt hos vänsterpartiet är att de diskuterar det som nästan är onämnbart idag. Nämligen den ekonomiska maktkoncentrationen. För alla sanna demokrater borde det vara ett problem att makten över väsentliga delar av samhället är koncentrerad till några få familjer. Avgörande beslut om hur din och min framtid skall se ut ligger utanför demokratins beslutsfär, oavsett vilken regering som råkar sitta i Rosenbad.

En hel del av ilskan hos media beror nog just på detta. Socialistiska tankegångar har ånyo sluppit ut ur pandoras ask. Något som borde förfasa landets liberaler. Det ensidiga tankemönstret, hegemonin har fått en spricka i fasaden.

Till saken hör också att de senaste decennierna har inneburit en maktförskjutning från det gemensamma till marknaden. Diskussion om privat maktkoncentration om medbestämmande på arbetsplatserna, om ekonomisk demokrati har legat i stiltje. I bästa fall kan vänsterpartisternas förnyade iniativ hjälpa till att få igång den debatten igen.

15 Comments:

At 8:35 fm, Anonymous Anonym said...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

 
At 9:49 fm, Anonymous Anonym said...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

 
At 9:53 fm, Blogger Dag said...

Jag är uppenbarliggen drabbad av spammare. Några idioter tror att de skall sälja hälsodrycker och annat tjafs..... om det endå vore vettig reklam för pilsner och cigarrer. under de närmsta dagarna kommer jag installera ett word verifieringsprogram

 
At 8:49 em, Blogger Peter Björkman said...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

 
At 8:53 em, Blogger Peter Björkman said...

Jo, de grundläggande maktfrågorna bör ställas. Och fler bör anställas i det offentliga - det här att offentliga sektorns andel av BNP skall minska varje år är ju ett verklighetsfrämmande paradigm - när vi har en åldrande befolkning som behöver adekvat vård.

Att 200 000 nya jobb i offentlig sektor kanske också är verklighetsfrämmande är en annan sak. Förslaget anger ändå en viktig riktning - det är dags att öka offentliga sektorns andel av BNP.

 
At 10:05 em, Blogger Dag said...

Jag instämmer definitivt i ditt resonemang om att det behövs en större offentlig sektor i Sverige. Välfärdsproduktionen behöver utökas och om vi ska få tillstånd en högre kvalitet i de offentligt finansierade välfärdstjänsterna, så krävs definitivt mer folk.

Den nödvändiga diskussionen om detta, tjänar dock mest på att kraven framförs med reell insikt, i vilka krav som är möjliga att genomföra på kort sikt.

 
At 12:01 em, Blogger Peter Björkman said...

Jo. Håller med.

 
At 5:03 em, Blogger Johan Ingerö said...

Ställer du dig även bakom slutsatsen att "det är samhällsekonomiskt slöseri med fler arbetade timmar i privat sektor"?

Hur är det meningen att de offentliga jobben ska finansieras om inte genom privat företagande?

 
At 6:19 em, Blogger Dag said...

Jag vill ha en utbyggd välärdssektor. Det förutsätter en ekonomi i god ordning, samt tillväxt. Samhällstjänster förutsätter självfallet inkomster. När Vp kräver 200 000 nya jobb nu utan att ange finansiering för detta så är det populism

 
At 9:00 fm, Blogger Peter Gustavsson said...

Dag, läs rapporten i stället för att komma med svepande anklagelser om populism. Som jag tolkar vad de skriver utgår de från den klassiska socialdemokratiska parollen att rättvisa inte är en kostnad utan en investering. Produktiv rättvisa var ett av de bärande inslagen i det starka samhällets politik.

Räkna själv - vi betalar 80% i a-kassa, sen innebär folk i jobb större skatteintäkter och efterfrågan i ekonomin ökar vilket ger fler anställda i privat tjänstesektor. Summa summarum kanske den samhällsekonomiska kostnaden för bättre offentlig service kanske bara är 10% av den kostnad du ser i landstingsbudgeten. Dessa pengar är jag och troligen många till beredda att betala genom högre skatter på arbete och kapital för en bättre offentlig verksamhet.

 
At 9:58 fm, Blogger Dag said...

Skattefiansierad verksamhet är inte ett sjävspelande piano. Om det vore så enkelt att man löste arbetslöshetens problem genom att anställa alla arbetslösa i skattefinansierad verksamhet så skulle jag vara för det.

Kostnaderna är betydligt större än 10% utav totalkostnaden.

Sen är det en annan sak att naiva nyliberaler enbart betraktar offentlig skattefinansierad verksamhet som en kostnad, som något tärande. I själva verket är det en absolut förutsättning för Sveriges mycket stora framgångar när det gäller handelsbalansöverskott och BNP tillväxt.

 
At 12:13 em, Anonymous JD said...

Varför skriver du att nyliberaler är naiva? De brukar tvärtom vara mer realistiska och framförallt mer välutbildade än alla dessa tjänstemannasossar som gått korridorvägen in i statsapparaten. Ingen nämnd, ingen glömd så att säga...

 
At 4:15 em, Blogger Dag said...

Därför nyliberaler i mitt tycke är naiva. Många utav dem tror att världen enkelt kan förklaras utifrån teser typ "homo economicus".

Oerhört många nyliberaler uppvisar en fascinerande brist på insikt i vilka villkor som den helt överväldigande delen av världens befolkning lever under. därav kanske tron att det är enbart de så kallade "välutbildade" som kan och har rätt att förklara världen....

 
At 10:59 fm, Blogger Johan Ingerö said...

Tja, nu är det väl främst just nyliberaler som angripit de främsta oken "som en stor del av världens befolkning" lever under. Tullmurar, och inhemska subventioner i väst samt despotiska tyranner vid makten på hemmaplan, inte sällan som dessa tyranner försvarats av svenska socialdemokrater. Castro, Mugabe och Pol Pot är tre exempel.

Jag skulle snarare säga att det är ganska naivt att tro att man representerar någon slags underifrånrörelse i ett land som man har styrt närmast oinskränkt i bortåt ett sekel. Att inte heller kunna se andra problem i det samhället än att välfärdssystemen är för begränsade är förmodligen också något slags OS-rekord i naivitet.

 
At 3:47 em, Blogger Dag said...

Underbart jag har lyckats reta upp en nyliberal.

Det som är synd är att de inte har ordning i sitt eget parti. Moderaterna är ju i vild flykt från det nyliberala.

Efter moderata samlingspartiets dunderfiasko i förra valet, då nyliberalismens idéer ånyo avvisades av folket, så måste de vara desperata.

Visst kan jag känna frustration över delar av den politiska utvecklingen ibland. Men i perspektivet hur nyliberalerna måste ha det, så kan man bara känna medlidande.

 

Skicka en kommentar

<< Home

Bloggtoppen.se