Nu är det snart dags.

En utav de roligaste saker jag vet i mitt politiska liv är att åka på kongress. I sina bästa stunder är kongresser en möjlighet att få prata politik och visioner på lite längre sikt. Dessutom får man möjlighet att träffa kompisar från hela landet.Nu på lördag är det dags igen. Då startar socialdemokraternas kongress i Malmö.

Jag kommer ägna en hel del tid på kongressen att fundera på och agera kring frågor som rör folkrörelsepartiets framtid. I mina ögon är socialdemokratin inte ett parti bland andra partier. Det som gör socialdemokratin unik är kombinationen utav radikalism förankrad i vardagen samt att partiet fortfarande har en oerhörd mängd människor engagerade som medlemmar och aktivister. Mediebilden om att alla politiker är heltidspampar stämmer inte. Det inser var och en som besöker ett socialdemokratiskt föreningsmöte ganska snabbt.

För mig som demokratisk socialist, så innebär själva idén om att sammansluta många politiskt radikala människor i en folkrörelse ett ideologiskt vägval. Jag tror att politiken blir bättre om den utformas i god demokratisk ordning i ett folkrörelseparti.

Det kan ibland tyckas gå långsamt och vara lite omständigt. Men vad är det för fel på det? I dag har jag snarare en känsla av att alltför mycket av den politiska dagordningen styrs utav det akuta, av det dagsaktuella och i synnerhet utav det som media tycker är viktigt.

Politik är viktigt (och kul). Människors liv och vardag påverkas utav vilka beslut som fattas. Då kan man och bör man kunna kosta på sig att nogsamt fundera över besluten innan de fattas. Dessutom blir de i regel bättre, utav ordentlig granskning och diskussion där många tillåts delta. Leve folkrörelsepartiet!