Flaggbränning och serieteckningar...

Min hustru/kone sitter och ser Dannebrogen brinna på dansk TV. Hon blir upprörd, oroad och ledsen. Jag förstår henne.

Danmark och hela skandinavien har hamnat i en lätt absurd situation.
Muslimska extremister tar tillfället i akt att sänka hela Islams anseende i västerlandet. Villket i sin förlängning säkert kommer att få konsekvenser för mellanöstern tragedin.

Vad vi ser är ett oskickligt och fegt agerande från danska politiker som lett till ytterliggare religiösa och etniska motsättningar i vårt sydliga grannland, som redan har alldeles för mycket av sådant.

Min ståndpunkt.

- Jyllandsposten har rätt att publicera nidbilder på Mohammed. Även om det är smaklöst.

- Danmarks statsminister Fogh Rasmussen (Danmarks folkpartistiske statsminister) borde när han tillfrågades ha tagit avstånd från bilderna, men inte från pressfriheten. Som statsminister kan han inte gärna tycka att det är ok att skända en av de stora världsreligionerna.

När han i ett halvår moltiger och vägrar att diskutera saken med ambassadörer från Arabvärlden, så tas det som intäkt för inte bara Jyllandsposten utan också den danska regeringen tycker att religionskränkning är ok.

Jag tror att orsaken till att han inte agerade under ett halvår var att han inte vågade. Anledningen är enkel. Venste (de danska folkpartisterna) är beroende av parlamentariskt stöd från det djupt främlingsfientliga Dansk Folkeparti för att kunna sitta kvar. Kortsiktig rädsla för dansk högerextremism har lett Danmark in i ännu värre problem.

Först när den muslimska världen började bojkotta danska produkter inte minst mejeriprodukter från Arla så började Rasmussen inse att situationen var ohållbar. Då först kryper han upp ur sitt hål och säger det enda rimliga och självklara.

Vilket får mig att tänka på bakgrunden till varför Danmark ansökte om medlemskap i EG (dåvarande EEC).