Omprövningens tid

Igår hade Arbetarekommunen representantskapsmöte. Det var ett bra möte som präglades av realistiskt kritiskt ifrågasättande.

Min uppfattning är att man måste kunna kosta på sig att ifrågasätta det mesta i den nuvarande situationen. Vi har gjort det sämsta valresultatet någonsin. Valförlusten var särskilt stor i Stockholm.

Samtidigt kunde de flesta konstatera att det inte var i organisationen som det brast den här gången. Snarare i politiska budskap, mediestrategi och ledarskap.

Vi som har förmånen att få företräda partiet i dess försök att vinna medborgarnas förtroende måste också inse att vi inte prenumerar på våra uppdrag. Det står inte i partiets stadga att x ska vara landstingsråd eller y borgarråd. Det är upp till partiets medlemmar att fundera över vilka som ska företräda oss inför vårt försök att återerövra inflytandet i vår region.

Än viktigare är att fundera över vilka politiska budskap vi går till val på och hur vi kommunicerar dessa. Inte våra värderingar, de måste självfallet ligga fast.

Är det så att socialdemokratin uppfattas som en radikal samhällsomdanande rörelse som står på medborgarnas sida i deras strävanden och drömmar? Eller är vi ett parti som sammankopplas med myndighetsmakt och politisk överhet? Så länge som det går att tveka om svaret på den frågan har socialdemokratin allvarliga problem.