Vi kommer igen

Det känns tungt nu. Jag vet inte om jag är mest ledsen eller mest förbannad.

Alltför ofta brukar det låta att det var den dåliga organisationens fel att vi förlorade valet. Samtidigt som valsegrarna nästan alltid brukar tillskrivas en person, en stor ledare.

Den här gången kan jag konstatera att jag sällan sett så många socialdemokratiska valarbetare ute på stadens gator och torg. Jag är djupt imponerad av partikamrater som stått i valstugor, delat flygblad, knackat dörr eller agiterat på torgmötena. Fantastiskt.

De djupa valanalyserna förutsätter eftertanke. Men redan nu kan man väl säga att när arbetarepartiet enbart litar på marknaden och en riksbank (som hysteriskt bekämpar en icke existerande inflation) för att bekämpa arbetslösheten så är man illa ute.

Som stockholmare är jag förbannad. Borgarstyret kommer att fördjupa klassklyftorna i Stockholm. Att borgarna ser ut att vinna landstingsvalet är en parodi på rättvisa.

Att vi kommer igen är jag övertygad om. Borgarsegern var möjlig först när högern lyckades med konststycket att få folk att tro att de är bättre på att bedriva socialdemokratisk välfärdspolitik än vad socialdemokraterna själva är.

Nu är det dags för kritisk självreflektion, idévässande och mobilisering. Vi kommer igen!