Dagens sanningssägare
Läser Carl Thams artikel på DN debatt ifrån gårdagen....."socialdemokratin har också anslutit sig till de ekonomisk-politiska doktriner som styr de europeiska länderna (EU-Maastricht) och som i praktiken innebär ett farväl till den fulla sysselsättningen.
Denna politik är, som vi alla vet, inlåst i fördragsbundna doktriner som bevakas på ett sätt som för tankarna till den medeltida kyrkans dogmsystem. Den är utformad av Europas konservativa centralbanksbankirer och präglad av - som nobelpristagaren Stiglitz formulerat det - deras "religiösa tro" på att inflationen till varje pris, bokstavligen varje pris, måste hållas på mycket låg nivå."
....
"Maastrichtpolitiken är en europeisk konstruktion. De nationer som på sin respektive nivå brukar framhållas som de ekonomiskt mest framgångsrika nationerna i världen, USA och Kina, för en helt annan politik.
I själva verket kan man hävda att de europeiska nationerna bättre skulle kunna anpassa sig till globaliseringens villkor med en mindre dogmbunden ekonomisk politik.
Den svenska socialdemokratin har hårt bundit upp sig kring den europeiska ekonomiska normpolitiken, vilket kulminerade i den officiella ja-linjen i EMU-omröstningen. Den ståndpunkten havererade grandiost, men i det nya läget utnyttjades inte det begränsade utrymme som ändå finns för en mer flexibel ekonomisk politik. Tanken att ge riksbanken ett dubbelt mandat - låg inflation plus låg arbetslöshet - har harmset avvisats som så kallad populistisk propaganda"
Jag tycker att Carl Tham har rätt. Svensk politik och socialdemokratin har alltför mycket låtit sig styras av liberalt ekonomiskt tänkande. Rädslan för inflation har gått före kampen för full sysselsättning. Avregleringar och privatiseringar har genomförts under täckmantel att det bara funnits en möjlig väg att gå.
posted by Dag @ lördag, februari 10, 2007
4 Comments:
"Socialdemokratin vågar inte längre kritisera kapitalet"
Ebba Grön "staten och kapitalet, dom sitter i samma båt..."
Hälsningar
Rustan Rydman
Södermalm
Än värre blir det när alltför många hävdar att det bara finns ett håll, som man kan ro åt.
Jag tycker att Carl Thams artikel känns som ett eko från 1980-talet. Det var när inflationen härjade som vi fick de enorma förmögenhetsomfördelningarna. Det var då reallöneutvecklingen var negativ. Det var då svenska kronan sjönk som en sten. Ingvar Carlsson ger i sin bok "Så var det" en tydlig bild över eländet.
Med låg inflation har vi fått reallöneökningar och Sverige har avancerat i den internationella välståndsligan.
Man får gå väldigt långt tillbaka i historien för att hitta de låga räntenivåer som rådit de senaste åren. Den som skall lastas för en kvardröjande hög arbetslöshet är knappast riksbanken, utan regeringen och AMS.
Räntan hade kunnat vara ännu lägre om regeringen minskat avdragsrätten för låneräntor. Det var överhettningen på bostadsmarknaden, snarare än het arbetsmarknad som väglett riksbanken i de senaste räntehöjningarna.
Jag tycker det är pinsamt att det var moderaterna som lade fram LO:s förslag om att sänka arbetsgivaravgifterna för långtidsarbetslösa lika länge som de varit arbetslösa. Det är ett klockrent förslag i linje med Rehn-Meidners marginella sysselsättningsstöd. Det är extremt lättadministrerat i jämförelse med friår och plusjobb. Det ger dessutom nya jobb i privat sektor.
Jag tycker det är pinsamt att AMS lade ner AMI. Nu ökar förtidspensioneringarna bland de handikappade - mitt i högkonjunkturen.
Jag tycker också det är pinsamt att vi socialdemorater inte tog till oss av Allan Larssons samlade visdom, när han kom hem till Sverige efter fem år som chef för Arbetsmarknadspolitiska direktoratet i EU. Jag minns ett möte med socialdemkratiska ekonomföreningen under LO-borgens takåsar år 2000. Allan Larsson visade tydligt hur beskattningen av tjänstesektorn hade betydelse för sysselsättningsutvecklingen. Det har varit knäpptyst i Sverige om detta, om man bortser från diskussionen om beskattningen av pigjobb (som jag betraktar som dålig teater).
En orsak till att vi förlorade valet var att vi förlorade vår fördelningspolitiska trovärdighet. Skillnaden mellan socialdemokratisk A-kassa och borgerlig a-kassa är mindre än mellan arbetsinkomst och A-kassa.
Det fanns också något kittsligt självgott över partiets försvar av AMS. Jag har sett det på nära håll, eftersom jag kom hem full av entusiasm över Australiens reform av arbetsförmedlingarna.
På initiativ av labourpartiet har de mobiliserat folkrörelser som Stadsmissionen, RSMH etc i arbetet med att ordna arbete åt hemlösa, handikappade, psyksjuka som vårdats på sjukhus, långtidsarbetslösa etc och reformen lyfts fram av OECD som den mest intressanta inom job matching.
Jag skulle gärna se en arbetsmarknadspolitik som var avstämd mot modern forskning. Det är inget fel på våra ambitioner med full sysselsättning och rättvis fördelning. Men vi måste utmönstra en del populära vanföreställningar när det gäller medlen. Svensk arbetsmarknadspolitik var tidigare ett hett studieobjekt för andra länder. Jag vill gärna att det blir så igen.
Instämmer i mycket av din analys av läget Hans. Framförallt i insikten i att man vid varje givet ögonblick måste vara beredd att pröva om verktygen som står till ens förfogande leder till de mål som en radikal socialdemokrati bör eftersträva.
Det är bara att konstatera att den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken inte höll.
Samtidigt kan jag inte låta bli att kritiskt ifrågasätta systemet med en så kallad oberoende riksbank som driver kamp till döds mot en obefintlig inflation med dess åtföljande effekter på sysselsättningen. Liksom jag ställer mig frågande till delar av de avregleringar som vi genomfört.
I dagsläget sysslar jag med sjukvårdsfrågorna. Det arbetet får mig att bli frågande till varför vi i Sverige låter lagen om LOU ha ett så pass stort inflytande över sjukvården som vi gör. Det är ju ingalunda EU som påtvingar oss "vansinnesupphandlingar" som slår sönder vård-kontinuiteten. Det är vår egen svenska lagstiftning.
Skicka en kommentar
<< Home