Tack Leffe!

Igår nåddes jag av bud om att Leif Hjärpe har dött. Det känns overkligt.

För en vecka sen var jag nere i hans båt i Årstaviken. Leffe bjöd på strömmingsmacka och en pilsner. Vi pratade om politiken och framtiden. Efter ett som vanligt (när det gällde Leffe) omskakande, uppfriskande och mycket underfundigt snack knatade jag hem till mig. Det sista jag såg av Leffe var hans lite spjuveraktiga blick när han bligade ut från akterkapellet.

Jag väl medveten om att många avskydde Hjärpe. Några var rädda för honom. Jag förstod aldrig varför. Leffe var bullrig. han kunde både gorma och hytta med näven, men en mer grundsnäll kis än Leffe var svår att hitta, tyckte jag.

Visst hade Leffe synpunkter på olika personer. Visst kunde han vara en rå och rak valberedare. Men för honom var alltid politiken, ideologin, ja socialismen viktigare än futtiga personmotsättningar.

En stor socialist. En arbetarkis och en av mina bästa vänner har gått bort. Det känns för djävligt.