Svältkur eller satsa på sjukvården

Mitt inledningsanförande på sjukvårdsdebatten idag

Inledning

Jag känner stor beundran för det arbete som utförs av dem som arbetar inom sjukvården. När jag besöker olika vårdcentraler, närakuter och sjukhus, så slås jag oupphörligen jag av det engagemang som de anställda visar för sitt arbete.

Jag blir också imponerad av en sjukvård som med begränsade ekonomiska resurser uppnår fantastiska resultat.

All debatt, all diskussion om svensk sjukvård måste, om den ska betraktas som seriös, ta sin utgångspunkt i det enkla faktumet att svensk sjukvård är i internationell toppklass.

--------------------------------------------------------------------------------

Samtidigt finns det saker och ting som borde vara bättre. Vi har problem med bemötandet och tillgängligheten. Vi har problem med växande köer i vården.

Det finns flera skrämmande rapporter som entydigt visar att man inte med gott samvete kan hävda att vårt landsting lever upp till hälso- och sjukvårdslagens krav på en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Vi ser att i vår storstadsregion så växer klyftorna i hälsa mellan fattiga och rika medborgare. Det är ett skrämmande fakta att skillnaden i medellivslängd mellan Danderydsbon och Sundbybergaren är sex år.

Vi kan utifrån rapporterna rörande folkhälsan se att vi har stora eftersatta behov av folkhälso- och primärvårdssatsningar i Sundbyberg, Botkyrka och Vantör. Vård på lika villkor kräver mer till den som har dålig folkhälsa - Inte mindre.

Det går bra för stockholmsregionen och Sverige. Skatteintäkterna ökar. Landstingets ekonomi är god, tillskillnad från hur det var för några år sedan. Det gör att vi har ett unikt läge. Idag har landstingsfullmäktige reella möjligheter att välja väg för sjukvården.

Fullmäktige kan välja att finansiera och utveckla den sjukvård vi har. Eller så kan fullmäktige välja att hålla sjukvården på svältkur i syfte att finansiera skattesänkningar. Det är en av det här budgetmötets viktigaste frågeställningar.

Jag tycker att vi borde välja det förstnämnda. För även om vi har en i många stycken bra sjukvård så återstår stora brister.

-----------------------------------------------------------------

I den senaste valrörelsen ställdes det ut stora löften om vårdköerna..

Den 10/9 förra året sa Chris Heister ”Hela vår sjukvårdspolitik går ju ut på att eliminera vårdköer”.

Nu i september kan vi se att 42 783 medborgare väntar på att få besöka sin specialistläkare. 46 % av dem har väntat mer än 30 dagar. 36 % har väntat mer än 90 dagar

Samma statistik visar att 10 355 människor väntar på operation. 44 % av dem har väntat mer än 90 dagar. Sen i maj har operationsköerna vuxit med 1770 personer.

Låt oss ta Christer G Wennerholm som innan valet deklarerade; ”Tillsammans med vårdpersonalen kommer vi utforma en barnsjukvård där det inte längre existerar några vårdköer”.

Undrar vad de 454 barn som väntar i kö till specialistläkare tycker om det uttalandet idag. 119 av de barnen har väntat mer än 90 dagar.

1126 barn väntar på att få besöka BUP. 102 barn har väntat mer än 90 dagar.

Samma Chris och Christer säger till dem idag: Sjukvården har tillräckligt stora resurser, - Landstinget har för mycket outnyttjade, obehövliga pengar, som vi inte behöver till sjukvården. Vi kan sänka skatten!

Köerna växer. Trotts storvulna löften och trotts att man till och med skärpt vårdgarantins löften till medborgarna.

---------------------------------------------------------------------

Frågan om köerna har större bäring än frågan om man ska lita på högerpolitikers löften under valkampanjer.

Det handlar i själva verket om du och jag vågar lita på vården. Får vi vård i anständig tid när och om vi blir sjuka?

När medborgarna inte längre litar på vårdgarantin eller på vårdens kvalitet då ökar andelen som istället tecknar privat försäkring. Då minskar stödet för den gemensamt finansierade och solidariska sjukvården.

För några veckor sedan såg jag den utmärkta filmen Sicko av Michael More. Jag hade förmånen att få se den tillsammans med socialminister Göran Hägglund. Han som jag skrattade gott åt filmens skildring av det amerikanska sjukvårdssystemet. Åt dess absurditet. kostnads inneffektivitet och dess djupa orättvisor.

Efteråt hävdade minister Hägglund att More är en duktig provokatör men att filmen Sicko inte har något att säga om det svenska sjukvårdssystemet.

Jag hävdar att Hägglund är naiv. I själva verket är Hägglund ansvarig för en politik som leder till en amerikanisering av svensk sjukvård.

I den situation som vi har nu med växande köer och en sjukvård som hålls på svältkur så ser vi hur allt fler svenskar tecknar privata vårdförsäkringar. En utveckling som har ökat kraftigt efter den borgerliga valsegern.

Samtidigt avskaffar minister Hägglund förbudet för offentligt finansierade sjukhus att ta emot försäkringspatienter. Effekten blir att ni öppnar upp försäkringsbolagens vårdmarknad.

Möjligheterna för den som har råd att köpa sig förbi de växande vårdköerna växer.

Här i vår sal har sjukvårdslandstingsrådet Reinfeldt tydligt markerat att hon inte ser den här utvecklingen som ett problem. Samma Reinfeldt som tycker att den offentliga sjukvården har för mycket resurser eftersom hon föreslår skattesänkning.

Samtidigt markerar Capio S:t görans ledning att samtal pågår med landstingsledningen om att slopa det förbud mot gräddfilspatienter på sjukhuset som vi införde förra mandatperioden.

Mer privat driven sjukvård. Växande köer och fler som tecknar privata försäkringar. Får mig att uppmana fler att se filmen Sicko. Tyvärr har minister Hägglund alldeles fel. Sicko har mycket att lära oss.

-------------------------------------------------------------------

Högeralliansens stora projekt den här mandatperioden är Vårdval Stockholm.

Syftet med reformen sägs vara att stärka medborgarnas faktiska rätt att välja sin läkare. Vi socialdemokrater tycker att det finns något sunt i att försöka stärka medborgarmakten gentemot sjukvårdsbyråkratin.

Det gör mig därför uppriktigt bekymrad när moderaterna väljer att i rasande takt sjösätta sin kundvalsmodell utan minsta försök till dialog med oss i oppositionen. Till skillnad från resten av landet där man över blockgränserna försöker hitta samförståndslösningar.

I vår djupt segregerade region riskerar den ekonomiska fördelningsmodell som ligger bakom Vårdval Stockholm dessutom leda till en katastrof för primärvården i stora delar av länet.

De nya etableringar som tillkommer och som ni är så stolta över hamnar till helt övervägande del i områden där de friska och välmående medborgarna bor. I områden med dålig folkhälsa får vi besparingar istället.

Fullmäktigemötet har en rad viktiga frågeställningar att ta ställning till.

· Ska skatten sänkas eller ska ambitionsnivån för sjukvården höjas?

· Ska skatten sänkas eller ska sjukvården ta sitt ansvar för att minska de dramatiskt stora klyftorna i hälsovillkor i stockholmsregionen?

· Ska skatten sänkas eller ska sjukvården göras mer tillgänglig.

Frågorna är ställda. Därmed yrkar jag bifall till det socialdemokratiska förslaget till budget.