Den moderata vårdpolitiken har havererat.

”Klyftor i vården ökar. Fattiga områden förlorare i Vårdval Stockholm”*, skriver SvD idag i en granskning av nyetableringar och nedläggningar till följd av den moderata sjukvårdspolitiken.

Svenskans granskning stämmer till eftertanke. som oppositionspolitiker antas man väl bli glad för att ens farhågor stämmer. I själva verket blir jag djupt bedrövad. Just nu översköljs jag av larmrapporter från olika primärvårdsverksamheter som drabbas av besparingar som en följd av vårdval Stockholm.

Senast i morse fick jag rapporter från Jordbro vårdcentral där 6 och en halv tjänst sägs upp. Man borde omedelbart sätta sig ner och föra en diskussion om vad man kan göra för att undvika vårdhaveri i utsatta bostadsområden i stockholms län.

Ett argument som Felippa Reinfeldt brukar anföra mot oss som är oroliga över Vårdval Stockholms konsekvenser är att det är människor som är sjuka inte bostadsområden.

Samtidigt kan jag konstatera att landstinget självt (centrum för allmänmedicin) presenterade en rapport för några dagar sedan som visar att var du bor sätter stora spår i hälsan. ”Själva bostadsområdets karaktär och kultur skapar också vanor och beteenden som påverkar hälsan. [---]. Exempelvis kan det innebära att även om en person får högre inkomst och bor kvar i sitt gamla bostadsområde kan det fortfarande ge effekter på hälsan.” Trots detta fortsätter Filippa Reinfeldt att påstå att det är människor som behöver vård, inte områden.

Idag presenterar också Socialstyrelsen sin årliga rapport om läget i Hälso- och sjukvården. De konstaterar idag på SvD:s Brännpunkt att klyftorna i vården ökar och att ”beslutsfattarna inom den svenska hälso- och sjukvården står inför en stor utmaning – att klarlägga orsakerna till de skillnader som beskrivits och att ta fram strategier för att öka jämlikheten i vården”.

vårdval Stockholm ökar orättvisorna och leder till en kollaps för primärvården i stora delar av Stockholmsregionen. Högern hade helt enkelt för bråttom när man satte sitt stora projekt i sjön.

Jag är övertygad om att det går att förena valfrihet med rättvisa. För min del är jag beredd att sätta mig ner och föra diskussioner även med de borgerliga partierna. Hitintills har jag mötts av ointresse. Men när verkligheten tränger sig på kanske man vågar hoppas på kompromisser. Det skulle i alla fall stockholms läns innevånare och patienterna i primärvården gagnas av.