En varningsklocka

Resultatet av parlamentsvalet till EU kan inte uppfattas som något annat än en allvarlig varningssignal till arbetarrörelsen i Stockholmsregionen. I Stockholm stad blev socialdemokratin 4:e parti i storlek. Ett rent ut sagt pinsamt resultat.

Visserligen är valdeltagandet (även i Stockholm) katastrofalt uselt (51%). Min tro är att vi helt har misslyckats med att mobilisera fram de som normalt röstar med socialdemokraterna i ytterstaden. Sannolikt har mobiliseringen i sossestarka valdistrikt misslyckats kapitalt. Vilket lär visa sig när man tittar närmare på siffrorna från valdistrikten.

Rent organisatoriskt finns det många lärdomar att dra. Valrörelsen behöver moderniseras. Partistyrelsens centralistiska valstrategitänk som innebär att man lägger en mall för Sverige och att man kräver att den ska omsättas slaviskt överallt, oavsett hur den lokala kartan ser ut - har havererat.

Det hade också varit en fördel för parlamentsvalet ifall man låtit Stockholm stad få en bättre representation på partiets lista än vad fallet blev. Nu behandlades den stockholmska arbetarrörelsen synnerligen styvmoderligt av det övriga partiet. Att det fick effekt på valresultatet syns tydligt.

Politiskt är det väl bara att konstatera att rättvisefrågorna visserligen bar och att de mobiliserade igång partiets hårda kärna. Själva aktiviteten i valkampanjen var markant bättre 2009 jämfört med 2004. Många partimedlemmar gjorde heroiska och strålande insatser. Sen räckte inte det för att få de socialdemokratiska kärnväljarna att öka sitt deltagande i valet. Svarslösheten kring integritetsfrågorna blev emellertid en allvarlig black om foten när det handlade om att få ungdomsröster.