Dag

Landstingspolitiker (s) från Stockholm.

söndag, april 20, 2014

Tal vid Olof Palmes gata 12


Tal vid invigning av minnesmärke över socialdemokraternas 125 års jubileum.Tunelgatan 12 i Stockholm.



Tal vid invigningen av minnesmärket över SAP:s125 års jubileum

Tack Ingela!
Det är för mig en mycket stor ära att för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti få ta emot det fantastiska minnesmärket.

När jag står här framför er och efter att ha lyssnat på Ingelas fantastiska beskrivning av vad som skedde här för 125 år sedan, så kan jag inte låta bli att tänka en tanke. Tänk om det vore som så att genom ett mirakel, någon form av tidsförskjutning att deltagarna på det här polisövervakade mötet skulle öppna porten och komma ut här. Om Sterky, Palm, Branting och Alina Jägerstedt skulle komma ut genom porten just nu.

Då tror jag att de först skulle bli chockade över att se er, ståendes här och dom skulle undra vad ni gjorde här? Dom skulle undra de konstiga kläder som ni bär? Det andra som de skulle bli förundrade över vad det faktum att dom hade gått in på ett möte på Tunnelgatan 12 och när dom kom ut så heter gatan Olof Palmes gata 12. Dom skulle undra över vad som hade skett, men dom skulle också bli stolta och förundrade över att en av arbetarepartiets ledare hade kommit att ge namn åt en av Stockholms största gator, även om dom skulle bli bli bedrövade över att höra mer om själva bakgrunden.

Jag tror också att dom skulle bli förundrade över den stad som dom skulle möta utanför porten idag. Stockholm på 1880 talet hade trehundratusen innevånare ,idag har storstadsområdet Stockholm, nästan tvåmiljoner innevånare.

Dom skulle bli förvånade och positivt överraskade över de förändringar som skett i människors levnadsvillkor som skett sedan 1880 talet.

Vid den här tidpunkten kunde en kvinna räkna med att få leva i 50 år, idag kan en kvinna räkna med att få leva i genomsnitt 83 år. Även för männen har en liknande ökning av medellivslängden skett.
Dom skulle bli alldeles förstummade om dom kunde jämföra de bostäder som vi lever idag jämfört med de närmast slumliknande bostäder som arbetarklassen bodde i på 1880talet. Trånga, överfulla boendevillkor har bytts till vad som med 1880 talet ögon måste betraktas som rena palats.

Dom skulle bli förvånade, själaglada över att se att det Sverige som dom hade lämnat bakom sig som var en diktatur, där den nuvarande utrikesministern Carl Bildts anfader Gilis Bildt styrde landet, inte på folkets uppdrag, utan med kungens och överklassens mandat, att det Sverige hade omvandlats till en demokrati, där folkets röst och vilja avgör.

Dom skulle bli själaglada över att se att vi hade lyckats lämna fattigdomen och nöden och att vi hade lyckats bygga upp sociala trygghetssystem.
Jag tror att dom hade blivit stolta över vad fackföreningsrörelsen och socialdemokratin tillsammans hade lyckats åstadkomma. Att man lyckats förvandla Sverige från ett fattigsamhälle till ett mer jämlikt och rättvist samhälle.

Ingela pratade om vilka personer som var med på mötet för 125 år sedan. De flesta av deltagarna representerade fackliga organisationer. Ett fåtal kom från renodlat socialdemokratiska organisationer. Det är ingen överdrift när jag konstaterar att det var fackföreningsrörelsen som bildade det socialdemokratiska arbetarepartiet. Men det är också så att det var fackföreningsrörelsen och det socialdemokratiska partiet som gemensamt kom fram till att partiet inte i längden kunde fungera som facklig centralorganisation, att man behövde bilda Landsorganisationen för att få en bättre sammanhållning av det fackliga arbetet.

Det händer ibland att jag möter folk som ifrågasätter den facklig politiska samverkan, mestadels borgerliga personer, men ibland även socialdemokrater.
Jag för min del tror att det är en stor fördel för socialdemokratin att samverka nära med fackföreningsrörelsen. Det är en garant för att Sveriges socialdemokrater fortsätter att vara en bred folkrörelse, med många aktivister. Alltför många socialistiska och socialdemokratiska partiet har tyvärr, förvandlats till att bli elitistiska partier, vilket får negativa konsekvenser för såväl politikens vägval som dess innehåll.

Men jag tror också att den fackliga rörelsen har haft nytta av samarbetet. Fackföreningsrörelsens medlemmar , arbetarklassen påverkas ju hur barnens skola ser ut, Hur näringspolitiken och om politiken försöker bekämpa arbetslösheten. Frågor som inte går att lösa bara genom fackligt agerande på arbetsplatsen. Fackföreningsrörelsen behöver agera politiskt och fackföreningsrörelsen har nytta av nära samverkan med ett radikalt progressivt parti.

För att återvända till våra vänner, mötesdeltagarna för 125 år sedan, jag tror att dom skulle känna förundran och stolthet över det som skett under de 125 år sedan som de bildade Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Men jag tror också att de skulle tycka att det finns mycket kvar att åtgärda. 

Hjalmar skulle knuffa undan mig från tribunen och visserligen vara stolt över den politiska demokratin. Men han skulle ifrågasätta den ekonomiska maktkoncentrationen och den fortsatt skvea förmögenhetsfördelningen. Han skulle säga att uppdraget inte är fullföljt, vägen till demokratisk socialism återstår.

Jag tror att Alina skulle gå upp därefter och hon skulle vara glad över att medellivslängden har förlängts sedan 1880 talet, men hon skulle ifrågasätta varför skillnaden i medellivslängd mellan fattiga och rika i Stockholm är fem år. Hon skulle vara mycket upprörd över att man nu tyvärr ser att fattiga kvinnors medellivslängd faktiskt sjunker i Sverige! Alina skulle inte vara nöjd! Hon skulle kräva radikal jämlikhetspolitik.

Jag tro att August  skulle säga att han var mycket nöjd över mycket som skett, men han skulle ifrågasätta att arbetare från andra länder utsugs och exploateras på arbetsplatser i vårt land. Han skulle kräva att svenska kollektivavtal skulle omfatta alla på Sveriges arbetsplatser. August skulle dessutom uppröras djupt över att se hur fattiga från Europas länder tvingas sitta på våra gator och tigga. August skulle kräva omedelbara insatser för kollektivavtal och för europeisk jämlikhetspolitik.

Jag tro att Fredrik Sterky, LO:s förste ordförande skulle gå upp och säga att det var den facklig politiska samverkan som utgjort förutsättningen för den radikala samhällsomvandlingen i Sverige. Fredrik, skulle uppmana oss till fortsatt nära samverkan så att vi värnar förutsättningarna för fortsatt radikal progressiv politik även framgent.
Å socialdemokraternas vägnar tackar jag igen för det fina minnesmärket.

Bloggtoppen.se