En tunnel under Stockholm

Nu har arbetet i landstingets politiska referensgrupp kring Citybanan, dvs pendeltågstunneln under stockholm dragit igång. Den minnesgode kan säkert dra sig till minnes de långa och bitvis ansträngda diskussioner som varit mellan regionens företrädare och staten kring frågan vem som skulle ta på sig ansvaret för denna stora investering.

För ett par månader sedan lyckades vi få tillstånd en principöverenskommelse, där det fastlogs att staten får bygga själva tunneln. Landstinget och stockholm får ta på sig betalningansvaret för de nya pendeltågsstationerna mot ett fast pris.

En i mitt tycke en helt anständig överenskommelse. Den ligger i linje med tidigare överenskommelser, som sagt att det är vi i regionen som tar ansvar för regionala tågstationer, samtidigt som staten tar spår och tunnelansvar. Det fasta priset motiveras av att det är ett högriskprojekt och att själva grundmotivet för att bygga en pendeltågstunnel är statens/nationens behov av utökad kapacitet för fjärrtågstrafiken genom stockholm.

Det som återstår är att bestämma hur stationerna skall se ut och hur mycket det ska kosta, (till ett i förväg bestämt bestämt fast pris), landstinget och stockholm. Det arbetet har precis påbörjats. Därför är det lite trist när Moderaterna direkt återfaller i primitivt skälleri på landsorten rörande skatteutjämningen. De har gått med på principöverenskommelsen, då kan man väl låta lite vatten rinna under stockholms broar innan man återfaller i primitiv stockholm mot resten av sverige retorik.

Sen är det självfallet så att nu skall varje utgiftspost granskas kritiskt. Onödiga extravaganser som orsakar regionens skattebetalare utgifter skall självfallet stoppas.

Sen tror jag att när väl de nya stationerna står klara så kommer det att vara till gagn för stockholm och för Sverige. Vi kommer att få bättre och mer fjärrtågs och regionaltrafik till och från stockholm. Det kommer att gynna tillväxten och skapa fler jobb.

Socialismen inom Socialdemokratin

En utav den senaste tidens goda nyheter är att den radikala socialdemokratiska tidskriften Socialistiskt Forum har återuppstått ifrån de döda.

För mig som socialist är det en självklarhet att visionen om ett mer rättvist jämlikt samhälle hör hemma inom socialdemokratin. Det är egentligen obegripligt hur människor som är övertygade om att samhället behöver bli mer jämlikt och demokratiskt, kan välja att organisera sig tillsammans med folk som inte tar avstånd från kommunismen. I själva verket så var och är de kommunistiska samhällsystemen som i praktiken existerat ett hån mot allt vad rättvise och jämlikhetsidealet står för.

Samtidigt befinner sig socialdemokratin alltid i risken att bli "konservativa". I stället för att vara en i grunden samhällskritisk rörelse tenderar mitt parti tyvärr att ibland bli "försvarare" av det befintliga.

Det är därför som tidskriften wwww.socialistisktforum.se är så viktig. Ifrågasätt och kritisera mera, inte utifrån de rika och mäktigas perspektiv, utan ifrån vreden över de klassorättvisor som fortfarande präglar vår värld.

Skärgårdsstiftelsen igen

Så har Stiftelsens styrelse haft möte. Inte för att fatta beslut utan för att få möjlighet att att få information och att diskutera DN granskningen. Det var ett mycket bra möte. Folk var upprörda över DN:s "miljonärsvinkling". Samtidigt är det lätt att förstå allmänhetens intresse. Utan att gå händelserna i förväg så tror jag att styrelsen när den har sitt nästa ordinarie möte kommer att besluta att utse en kommitté en gång om året, som skall pröva vilka som skall få hyra stiftelsens fritidshus samt att styrelsen kommer att få rapport om vilka nya kontrakt som tecknats varje år.

I övrigt har jag bett revisorerna att granska stiftelsens hyresverksamhet. Ifall fel har begåtts så skall de upp på bordet och rättas till.

Det som gör mig politiskt bekymrad är att vissa politiska krafter, som vill privatisera skärgården kommer att försöka utnyttja DN:s smutskastningsförsök av skärgårdsstiftelsen. När försvarsmakten lämnar ifrån sig sin skärgårdsmark i framtiden, så är den stora frågan om marken skall privatiseras eller om den skall stå till allmänhetens förfogande. Det vore synd om allas intresse av öppna och för alla tillgängliga områden i skärgården skulle skadas.

Skärgårdsstiftelsen

Så har DN::e ekonomiredaktion i sin jakt efter stiftelser kommit till att granska skärgårdsstiftelsen. Det tycker jag är bra. verksamheten är stor och omfattande och behöver granskning.

Själv beställde jag fram en dragning hur det går till när stiftelsen hyr ut hus för en månad sedan till vårt arbetsutskott. Eftersom vi har ca 200 fritidshus så är det omöjligt att hyra ut hus till alla som vill ha tillgång till ett. Istället har stiftelsen bestämt sig för en modell av lämplighetsprövning. Den som har någon form av dokumenterad kunskap av hur man ska sköta ett gammalt trähus från förra sekelskiftet, kan efter intervju komma ifråga för att få hyra ett av stiftelsens hus.

Men eftersom det alltid finns risk för felaktiga bedömningar och godtycke så föreslog jag arbetsutskottet att man varje år skulle bestämma vem eller vilka som utser nya hyresgäster, samt att styrelsen varje år ska få rapport om vilka de nya hyresgästerna är. Dessutom tyckte jag att styrelsen i sin helhet vid kommande styrelsemöte ska få en rapport om hela hyreshusbeståndet.

Dn:s artikelöppning idag förtjänar dock ett särskilt "Pulitzer pris" efter sin artikel som handlade om att skärgårdsstiftelsen hyr ut hus avsedda för låginkomsttagare till miljonärer.

Om det vore sant så skulle jag vara den första utanför stiftelsens högkvarter med demonstrationsflagga och ruttna ägg. Sanningen är att skärgårdsstiftelsen aldrig har haft några hus avsedda för låginkomsttagare. Det har aldrig varit stiftelsens syfte, det kanske borde vara det, men det är det inte... För att citera direkt ur stiftelsens ändamålsparagraf

" Paragraf 2
Stiftelsens ändamål är

att med donerade och förvärvade fastigheter som grund verka för att bevara Stockholms skärgårds egenart, naturvärden och landskapsbild och samtidigt främja utvecklingen av friluftsliv, kultur, rekreation och turism med beaktande av den bofasta befolkningens intresse."

Stiftelsen har således inget uppdrag att hyra ut billiga bostäder till låginkomsttagare. Det hade däremot stockholms stads fritidsförvaltning och senare personalkooperativet Din skärgård. De byggde stugbyar ute i skärgården som främst var till för låginkomsttagare. De stugbyrana förvaltas fortfarande av Din skärgård.

Hur som helst. Även om ingången är felaktig och till och med lögnaktig, så tycker jag att det är bra att verksamheten granskas. Den är oerhört betydelsefull för Stockholmarna. De felaktigheter eller märkligheter som DN:s journalister, eventuellt hittar måste styrelsen självfallet åtgärda. Min kännedom om journalisters sätt att handskas med sanningen när de tycker sig ha hittat en bra historia, gör emellertid att jag, innan jag dömer någon, tänker tänka efter före och nogsamt analysera var sanningen finns.

Åbo, Skärgården och Stockholm

Sista torsdagen och fredagen den här veckan var undertecknad och Barry Andersson (stadsfullmäktiges ordförande i Stockholm) och hälsade på Åbo stad och det Egentliga finlands förbund. För dem är förbindelserna västerut till Stockholmsregionen oerhört viktiga. Det är egentligen ganska otroligt att en nationsgräns även i dessa dagar betyder så mycket som det gör. Det är ju alldeles självklart att vi Stockholmare samverkar och samarbetar nära de andra länen och kommunerna runt Mälardalen. Riktigt samma sak kan vi tyvärr inte säga om våra stora finska grannstäder. Åbo som är en utav vära närmsta grannar förtjänar defiinitivt mer "stockholmsk" uppmärksamhet.

Åbo borna var oroade över alla rykten som går runt Värtabanans framtid. Vi tänker sällan på den järnvägslinjen, men för Finland och Åbo är den strategisk och livsiktig. Det är deras stora järnvägsförbindelse söderut till kontinenten. När Norra Statinsområdet exploateras och när vi i landstinget bygger det nya universitetssjukhuset bredvid, så måste man komma ihåg behovet av en fortsatt fungerande Värtabana.

Åbo är också intresserade av fortsatt Skärgårdssamarbete. Jag tror att vi, Åland, Egentliga Finland och kanske Esterna skulle kuna utveckla det gemensamma Skärgårdshavet till att bli en mycket större turism magnet än vad området redan är idag. För storstadströtta Berlin, London och Parisbor vore det vär fascinerande att få resa till Skärgården för att uppleva denna fantastiska naturupplevelse. En idé vore att försöka genomföra gemensamma marknadsföringsinsatser.

Arbetarekommunen och våren

Så nu har jag städat undan alla vinterkläder och vårstädat samt vårtvättat. Catharsis!

I dagens Expressen kan man läsa om det så kallade bråket i Stockholms Arbetarekommun. I gårdagens kunde man läsa en fantastisk artikel undertecknad av George Charastan* någonting. Fantastiskt. Alla som vet något om Stockholms Arbetarekommun vet att det är den oerhört omdömesfulle Nalin Pekgul som skrivit artikeln. Hennes medvetna lögner och halvsanningar gör henne till Sveriges okrönte kejsarinna av negative campaigning.

En sak är att man har olika uppfattningar och åsikter i ett parti. Ja man kan till och med tycka riktigt illa om så kallade partikamrater. Men när man ägnar sig åt att föra partikrig i media, då går skam på torra land. De enda som gynnas av det är de borgerliga partierna. Sorgligt.

* Den oerhört välförankrade och välinsatte George (enligt Expressen), fick en röst i förra riksdagsvalet. var det han själv eller Nalin som röstade på honnom?

Första maj 05

För första gången i mitt politiska liv har jag demonstrerat utanför Stockholm, nämligen i Norrtälje. Där höll jag tal för 150-200 personer. Det var kul. Arbetarekommunen i Norrtälje verkar vara bra och välfungerande. Mötet avslutades med att man sjöng arbetarerörelsesånger. Inspirerande!
De som hävdar att Första maj är slut, vet inte vad de pratar om. Trist att så många av Sveriges journalister har fastnat i berättelsen om det tynande första maj, om inställda tåg och möten. Riktiga journalister borde väl försöka hitta sina egna berättelser, istället för att det är som det är idag, nu springer alla åt samma håll. Var finns den journalist som vågar berätta om fungerande möten, engagerade människor och saker som fungerar?