Dag

Landstingspolitiker (s) från Stockholm.

onsdag, augusti 31, 2005

Politiken tjänar på tydliga skillnader

Jag måste säga att jag gläds åt borgerlighetens försök att ena sig. De politiska alternativen blir tydligare och enklare att förklara. Det stora hotet för en socialdemokratisk valseger nästa år är inte att moderaterna försöker göra sin politik mer otydlig, att de försöker lansera någon sorts "moderater med mänskligt ansikte".

Hotet finns i människors politiska apati. Inställningen att det inte spelar roll vilka som styr, eller tron att det socialdemokratiska samhällsomdaningsprojektet skulle vara avslutat...

Nu när borgaralliansen enats sig om att de arbetslösa skall bestraffas i syfte att finansiera deras förslag till skattesänkningar så blir det oerhört lätt att visa varför de inte skall anförtros regeringsansvaret för Sverige.

Jag har också svårt att tro att Stockholmarna vill ha tillbaka utförsäljningen av de kommunala hyreslägenheterna eller vanskötseln utav sjukvårdsekonomi i landstinget.

Det som återstår är att bevisa varför vi är värda att fortsätta att styra Sverige och Stockholm*. Då måste vi pressa ner arbetslösheten och visa att det är oss man ska rösta på om man vill åtgärda exempelvis storstädernas största politiska problem och utmaning. Den sociala segregationen.

* Valet avgörs om vi lyckas mobilisera ytterstadens väljare. Med ett hyfsat valdeltagande i Farsta, Skärholmen och på Järvafältet så kommer Stockholm fortsätta att vara rött. Mobiliserar gör man inte enbart genom att berätta om hur usel den borgerliga politiken är utan också genom att göra trovärdigt att man står för en samhällsomdanande politik.

måndag, augusti 29, 2005

Att rösta i kyrkovalet....

Som "nyuppväckt" medlem i svenska kyrkan så är det ju för mig en självklarhet att stödja de progressiva krafterna i denna folkrörelse....

Därför var det med stor glädje som jag av en slump mötte min tilltänkte kandidat till kyrkofullmäktigeförsamlingen på bussen från Årsta i morse. Snabbt frågade jag honom vad min röst på honom och partiet skulle betyda.

Min kandidat, (vi kan kalla honnom MJ), hade självfallet rätt inställning till kvinnoprästmotståndarna (kasta ut dem) och till kyrkans människosyn (folkkyrka istället för överhetskyrka). Hans besked fyllde mig med proggressiv tillförsikt.

Allt var bra fram tills dess att MJ berättade att partiet slåss för att bygga en ny kyrka i Årsta. Dess tänkta placering är 200 meter från min bostad.

Jag tycker om kyrkor, i synnerhet gamla vackra medeltidskyrkor, typ Brännkyrka.
Men att bygga en ny modern kyrkobyggnad mitt i Årsta, är det rimligt? I en stad där Svenska kyrkan stänger kyrkor eftersom de inte lockar några besökare. Stor ruelse har fallit över mig.. Vad göra?

lördag, augusti 27, 2005

Jag är medlem i kyrkan?????

Döm om min förvåning när jag kommer hem och ser röstkortet till kyrkovalet den 18:e september ligga på hallgolvet. Jag är uppenbarligen medlem i Svenska kyrkan. Märkligt.

Så vitt jag vet så ansökte jag om utträde för några år sedan. Jag tror inte på Gud och har en skeptisk hållning till troende kristna. Vilket antagligen beror på de frireligiösa fanatiker i min släkt, som jag hade alldeles för mycket med att göra som barn. När sen kyrkan skildes från staten så försvann den sista anledningen att vara medlem i mina ögon.
Därför gick jag ur .......trodde jag.

En snabb kontroll på skattebeskedet (ja, jag vet man ska studera det noggrant) visar mycket riktigt att jag betalar en ohemult hög medlemsavgift till kyrkan varje år. Således är jag medlem fastän jag inte vetat om det.

Skattebeskedet visar dessutom att jag betalar begravningsavgift till Svenska kyrkan för att hålla kyrkogårdarna i gott skick. Mycket märkligt eftersom kyrkogårdarna i Stockholm ägs och finansieras utav Stockholm stad. Dvs jag betalar för kyrkogårdarnas vidmakthållande både via kommunalskattesedeln och kyrkoskatten!

Så snart som möjligt ska jag gå ur. Och göra det ordentligt. Men innan dess ska jag självfallet rösta i kyrkovalet den 18:e september. Självfallet stöder jag de progressiva krafterna i folkrörelsen Svenska kyrkan, nu när jag har möjlighet att göra det.

torsdag, augusti 25, 2005

Inkonsekventa moderater.

Idag börjar moderaternas partistämma. I bästa fall kan det bli ett tillfälle att granska det "nya parti" som sägs ha uppstått. Moderaterna påstås ju ha lämnat sina extrema åsikter bakom sig och ha närmat sig det politiska mittfältet....

De moderater som jag möter i mitt politiska värv har i alla fall inte ändrat sig. De står för samma högerpolitik som de alltid gjort. De är fanatiska privatiseringsanhängare och de missar aldrig ett tillfälle att kräva skattesänkningar. De vill t.ex. omvandla de kommunala hyresbostäderna till dyra bostadsrätter och i praktiken förstärka Stockholms allvarligaste problem; den sociala segregationen.

I morse lyssnade jag med intresse till Fredrik Reinfeld på P1 när han talade om moderaterna som det nya arbetarepartiet. Han talade om att deras politik ytterst handlar om att understödja folks vilja till arbete. "Skillnaden melan de som arbetar och de som inte gör det måste bli större". Hävdade han.

Med kraft försvarade han bland annat moderaternas krav på kraftigt höjda a-kasseavgifter för löntagarna. För mig framstår det som fullständigt inkonsekvent. Hur ökar den enskildes "arbetsincitament" genom höjd a-kasseavgift? Det är ju inte de arbetslösa som betalar a-kasseavgiften. Den betalas ju utav de arbetande som Reinfeld säger sig värna.....

söndag, augusti 21, 2005

Familjepolitiken- en stridsfråga


Familjepolitisk debatt

Igår möttes socialdemokraternas Anders Ygeman och kristdemokraternas Göran Holmström i en spännande och intressant debatt på Årsta Torg om familjepolitiken.

Jag tycker att Anders lyckades med att tydligt visa skillnaden mellan reaktionär familjepolitik och modern sådan i debatten. Mot Kristdemokraternas hemmafrubidrag och pigavdrag för välbärgad medelklass, stod socialdemokraternas utbyggda föräldraförsäkring och maxtaxa i barnomsorgen.

Belysande var också kristdemokraternas oförmåga att kunna svara på frågan varför en ensamstående man eller kvinna skall ha möjlighet att adoptera barn, medan män 0ch kvinnor som är homosexuella skall vara förbjudna att ens bli prövade. Uppenbarligen anser kristdemokraterna att kärlek mellan personer av samma kön gör dem olämpliga att vara goda föräldrar. Uppseendeväckande.

söndag, augusti 14, 2005

Vi lever i den bästa av världar!

Den "eviga sanningen" är att avregleringar och fri marknad leder till ökat välstånd för alla....Denna sanning understrykes ytterliggare utav Aftonbladets artikel om livsmedelsförsörjningen i Niger idag. Fantastiskt! Världsbanken (som Sverige är medfinansiär till) har tydligen via sina dogmatiska nyliberala krav sett till att en stor del av landets befolkning svälter ihjäl. Allt för att man skall leva upp till de liberala nationalekonomernas krav på hur ekonomisk politik skall föras......

lördag, augusti 13, 2005

Stalin den röde tsaren och hans hov



Simon Sebag Montefiore har skrivit en skrämmande biografi om Stalin och Sovjetstatens ledning från tjugotalet fram till femtiotalet. Med hjälp av de arkiv som öppnades efter Sovjetstatens fall så skildrar Montefiore ränkerna, intrigerna och den totala bestialitet som kännetecknade diktaturens ledning. Han ger också en mycket trovärdig förklaring till hur Stalin kunde gripa makten i Sovjet och över det sovjetiska kommunistpartiet. Inte minst intressant är skildringen av Stalins fega medlöpare, Berija, Molotov, Zdjanov och Chrustjov mfl.

Man får lite samma känsla som när man sett Janne Josefsson dokumentärer om det så kallade Vänsterpartiets förbindelser och kamratliga förbindelser med diktaturpartierna. Efterråt kommer medlöparnas knappt trovärdiga bortförklaringar och lögner.

Jag har alltid betecknat mig som radikal socialist. Jag är oerhört kritisk mot kapitalismen och marknadsekomins avarter. Det klassamhälle som vi lever i gör mig djupt upprörd. Min fasta övertygelse är att det går att organisera vårt samhälle på ett mer rättvist och jämlikt sätt. Att klassamhället är möjligt att ersätta med något annat. Det andra som skall byggas måste dock på bygga på att folket vill det. Att samhällsomdaningen bygger på folkviljan, inte på elitens vilja.

Än värre blir insikten att de idioter som hyllar kommunismen, enpartistaten och de forna östeuropeiska diktaturerna har skadat de socialistiska visionerna/drömmarna i grunden för mycket lång tid framöver.

De svårigheter som fackföreningsrörelsen och progressiva poltiska rörelser/partier upplever i de forna östdiktaturerna är mycket förståeliga. Idag är det "Bizniz" och privata lösningar som gäller. Insikten om att alla tjänar på solidaritet och att gemensamma lösningar har sina förtjänster kommer att växa fram, men det kommer att ta tid.

fredag, augusti 12, 2005

Kräftfiske!

Idag ska jag ut och fiska kräftor i en sjö i Stockholmstrakten. I flera år har jag fiskat vid trekanten Liljeholmen (i kväll blir det en annan sjö). Vilket är en fantastisk sak eftersom man samtidigt som man står där och fiskar kan se tunnebananans röda linje fara förbi ett par hundra meter därifrån.
Jag älskar Stockholm. Vad kan man göra annat med en storstad som har naturen alldeles inpå sig.

När jag fångat mina kräftor. Så återstår den eviga stridsfrågan. Vad kräva dessa utsökta bestar för dryck?

måndag, augusti 08, 2005

Strid till mållinjen!

Jag har förstått att borgerliga politiker och sympatisörer känner segervittring inför valet nästa år. Själv möter jag en och annan med hjärtat till vänster, som hänger med huvudet och som säger att det nog är kört....

Jag kan bara konstatera att det vore en ödets ironi och djupt orättvist om borgerligheten återkom till makten i Stockholms läns landsting. Landstinget har förvandlats från att ha varit en djupt skuldsatt verksamhet med över tjugo miljarder i skuld,( enbart 2002 lyckades de borgerliga driva sjukvård och kollektivtrafik med mer än 4 miljarder i underskott), till att bli en verksamhet som har ekonomin i ordning. De borgerliga lånade till den dagliga driften av sjukvård och kollektivtrafik- fullständigt ansvarslöst.

Sommaren 2002 tvingades gravida stockholmsmammor föda sina barn i Finland. Sjukvården präglades av dogmatiska tvångsprivatiseringar. Idag stiger patienternas betyg över sjukvårdens kvalitét.... Även om mycket fortfarande återstår att göra.

Kollektivtrafiken ska vi inte bara tala om. Det räcker med slagdängan Från kaos till ordning.

Jag är övertygad om att de dåliga opinionssiffrorna främst beror på modstulenhet och tveksamhet bland vänsterväljarna. Här kommer några saker som jag tycker borde göras NU.

- Radikal fördelningspolitik. Det var fel signal att avskaffa arvs- och gåvoskatten. I Stället skulle man kunna höja grundavdraget i avsikt att höja köpkraften bland låginkomsttagarna. Man borde se över möjligheterna att öka proggressiviteten i skattesystemet.

- Ny och kraftfullare storstadspolitik! Under några år har staten lagt ner ett antal miljoner kronor på satsningar på olika tidsbegränsade projekt i storstädernas utsatta bostadsområden. I själva verket är storstadsområdenas segregation de mest tydliga exemplen på hur djupt klassamhället fortfarande sitter i Sverige.

Sida vid sida finns områden som domineras av bettonggetton och områden som domineras av överklassens miljonärsvillor. I debatten dominerar och hörs överklassens rop på slopad fatighetsskatt sällan uppmärksammas vad som i själva verket är de stora samhällsproblemen.

Här behövs mer pengar, riktade och långsiktiga satsningar. Lärare som arbetar i problemskolor borde t.ex. ha skyhögt mer betalt än de som arbetar på skolor som Satsjöbadens samskola. Idag är det tvärtom.

- Har vi råd att arbeta? Den frågan ställde redan Ernst Wigforss. Svaret lyder då som nu... Har vi råd att låta människors vilja till arbete vara outnyttjad?

Jag har stor respekt för statens finanser. Konsekvenserna utav Wibbles (fp) slappa budgetregim, fick folket betala genom skyhöga räntor, många tvangs gå från hus och hem. Men att sitta stilla i båten når hundratusentals människor fråntas sitt männikosvärde genom påtvingad sysslolöshet är inte rimligt. Arbetsuppgifterna finns. Åtminstone de som är har varit arbetslösa en längre tid borde sättas i samhällsfinansierade arbeten.

I grunden är jag optimist. Själva grunden i den svenska ekonomin är stark. Vi har en tillväxt på sextiotalsnivå. Industriinvesterinarna ligger över 10% årligen. Det kommer nya jobb. Men långtidsarbetlösheten behöver åtgärdas. Och de som inte passar in i den nya indutrins högt uppressade arbetstempo måste också beredas möjlighet att bidra till samhällsutvecklingen.

Jag tror dessutom att det blir strid in på mållinjen inför nästa val. Jag minns vad många sa ett år innan valet 2002. I Stockholm sades (S) ha lite mer än 20%. Borgerligheten tog ut valsegern i förskott då också. Vi mobiliserade och vi vann. Det kommer att gå den här gången också.

Bloggtoppen.se