Vänsterpartiet håller tydligen på att utarbeta ett nytt ekonomiskt program. Det förfasar merparten av det borgerligt dominerade media i landet.
Min erfarenhet av vänsterpartister är något delad, när det handlar om ekonomi.
Jag har både mött de vänsterpartister, som uppnenbarligen har en tryckpress i källaren, där det bara är att göra nya pengar när man har ont om dem. Men jag har också mött vänsterpartister både i Stockholm stad och i landstinget som är beundransvärt ansvarskännande.
Inte minst vänsterpartisterna i landstinget är värda mycket beröm. Efter moderaternas totala ekonomiska fiasko under förra mandatperioden. Då de lånade till driften av sjukvård och kollektivtrafik så har Vp i landstinget hjälpt till med att få ordning på landstingsekonomin. De har varit med om många tuffa nedskärningsbeslut för att rädda en fortsatt offentligt driven sjukvård åt stockholmarna.
Samtidigt händer det emellanåt (dock inte i landstinget), att man möter andra vänsterpartister som kräver minskad arbetstid, högre lön åt de lågavlönade, massiva nya välfärdsreformer och ett totalt borttagande av arbetslösheten samtidigt, omedelbart, idag. Helst igår.
Oavsett vilka ekonomiska resurser som står tillbuds.När vänsterpartiet kräver 200 000 nya jobb under nästa mandatperiod i den offentliga sektorn. (vilket säkert är önskvärt rent verksamhetsmässigt), så ställer man sig frågan hur detär tänkt med finansieringen utav detta. Så vitt jag vet kommer det kräva ungefär 70 nya skattemiljarder....
Att borgerligheten och de borgerliga medierna nu löper gatlopp efter vänsterpartisterna är inte att förvåna sig över. I den mån deras nya ekonomiska politik är uppenbart orimlig, så förtjänar de dessutom hård kritik. Enkel populism och överbudspolitik skadar inte bara sveriges politiska vänsterrörelser utan i sin förlängning själva medborgarnas tro på demokratin.
Det jag tycker verka vara piggt hos vänsterpartiet är att de diskuterar det som nästan är onämnbart idag. Nämligen den ekonomiska maktkoncentrationen. För alla sanna demokrater borde det vara ett problem att makten över väsentliga delar av samhället är koncentrerad till några få familjer. Avgörande beslut om hur din och min framtid skall se ut ligger utanför demokratins beslutsfär, oavsett vilken regering som råkar sitta i Rosenbad.
En hel del av ilskan hos media beror nog just på detta. Socialistiska tankegångar har ånyo sluppit ut ur pandoras ask. Något som borde förfasa landets liberaler. Det ensidiga tankemönstret, hegemonin har fått en spricka i fasaden.
Till saken hör också att de senaste decennierna har inneburit en maktförskjutning från det gemensamma till marknaden. Diskussion om privat maktkoncentration om medbestämmande på arbetsplatserna, om ekonomisk demokrati har legat i stiltje. I bästa fall kan vänsterpartisternas förnyade iniativ hjälpa till att få igång den debatten igen.